Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. HISTORIA - 5. Om Hakon Härdabred och Gregorius Dagsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hämnades dock snart denna sin skada på Inges länsherre Halldor
Brynjolfson på Vetteland, en ättling till den förut omtalade
Brynjolf Ulfaldi, inom hvars slägt länsrätten till Vetteland och
underliggande härad blifvit bibehållen ända från Olof den heliges
tid [1]. Halldor var en af Inges trognaste män och hade varit
med uti Kongahellsslaget, samt var dertill Gregorii Dagssons
svåger, hvarföre Hakon hade mångdubbelt skäl att låta honom
umgälla sitt eget missöde på Sörbo. Under nattens stillhet
omhvärfves och antändes Vetteland af Hakons folk; väckt af
lågornas prasslande, rusar Halldor ut, men nedhugges, med tjugu af
sina tjenare. Hans hustru, Sigrid, Gregorii Dagssons syster, jagas
i blotta linnet till skogen, men hennes systerson, en femårig pilt,
medtaga mordbrännarne såsom byte. Gregorius, som emottog
denna sorgepost i Kongahell, ryckte straxt ut med en bondehär,
för att taga hämnd på svågerns banemän. Framkommen till Fors
kyrka i Ranrike [Foss i Tunge härad], der han afhörde
ottesången och lät evangelium sig föreläsas — det var Trettondedagen
1161 — får han veta att Hakons folk, varskodde om hans
ankomst, dragit sig tillbaka till Sörbygdens skogar och nu öster
om Quistrumselfven hastade nedåt det försvarslösa Kongahell. Han
skyndar derföre tillbaka, men ankommen till Bäfveån, der nu
staden Uddevalla ligger, ser han Hakons män på andra sidan ån
färdige till strid. Ån var tillfrusen, men strömdraget gjorde isen
osäker, och dessutom hade Hakons folk huggit vakar på densamma
och öfverhöljt dem med snö, så att de ej kunde märkas.
Gregorius drog derföre i betänkande att våga sig ut på isen; men
då hans män förebrådde honom rädsla, blef han vred och gaf
sig ut; dock gick det, som han förutsagt. Bönderne vågade ej
följa sin anförare. Gregorius sjelf gick ner sig och blef, sedan
han arbetat sig i land, skjuten i strupen med en pil, som blef
hans bane. Tjugu af hans följeslagare satte ock lifvet till —
Så dog denne höfding, som af alla erkändes för den ypperste af
alla länsherrar i Norge. Med honom föll stödet för konung
Inges thron. Denne erkände det ock. Då han mottog
olycksbudet, gret han och svor i ädel förtviflan att söka upp Hakon,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
