Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. HISTORIA - 6. Erling Skakke och Hisingsboarne. Ny ofred
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utlägga de ådömde böterna, och rustade sig istället till att slåss.
För att visa sig riktigt oförskräckte, buro de ihop öltunnor till
sin anförare och talman, den rike bonden Özurs gård, der de
satte sig att supa om på nordmannavis; men natten till femtedag
Jul 1164 kom Erling med en beväpnad skara och satte eld på
gillestugan, samt innebrände Özur, tillika med 100 fulla
Hisingsboar. Många byar på Hisingen blefvo vid samma tillfälle
uppbrända, och de stolte bönderne måste ut med sina 300 nöt,
utan att njuta afkortning för de innebrända. Sedan den stunden
drogo Hisingsboarne sig undan politiken.
Erling Skakke, som här så ofta omnämnes, var Danske
konungens Jarl öfver landet från Götaelf till Egersund. Härmed
hade gått så till, att då Erlings son Magnus valdes till konung,
måste Erling anlita Danske konungen Valdemar den stores hjelp,
men måste ock, för att erhålla densamma, förbinda sig till afträdande
af nämnda landsträcka till Danmark. Men då utsigterna klarnade
för Magnus, tänkte man ej på uppfyllandet af det gifna löftet;
Vikboarne hotade dessutom, att Valdemar aldrig skulle blifva
deras herre så länge en enda af dem lefde; och då han sökte med
härsmakt göra sin rätt gällande, mötte han ett så enhälligt
motstånd i Viken [1], att han såg sig tvungen återvända med
oförrättadt ärende. I denna fejd blef likväl skärgården illa plundrad.
Hvad emellertid icke vapnen kunde uträtta, det gjorde Erling
Skakkes ärelystnad. Denne stolte man önskade jarlsvärdighet,
men vågade, af fruktan för de öfrige länsherrarnes afund, icke
emottaga den af sin son. Han for derföre till Valdemar och
afträdde till honom landet från Götaelf till Egersund, emot
vilkor att blifva jarl deröfver, då han förband sig att vid
påfordran lemna Danske konungen 60 härskepp. Danske författare
berätta, att Erling utomdess, för att nå sitt syfte, utfäst sig att
sätta Valdemars son på Norska thronen, i händelse hans egen
son aflede utan lifsarfvingar. Han kunde likväl lofva allt, ty han
ernade uppfylla intet. När han väl fått jarlsvärdighet, frågade
han föga efter Valdemars öfvervälde. Danskarne sjelfve gjorde ej
heller någonsin anspråk på dessa sina lydländer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
