Bohusläns historia och beskrifning / Del 1. Historia och allmän beskrifning / 87 (1867) Author: Axel E. Holmberg With: Gustaf Henrik Brusewitz Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. HISTORIA - 7. Birkebenernes uppträdande - 8. Baglerkriget

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Magnus måste, efter förlusten af flera slagtningar, taga sin
tillflykt till Danmark. Oaktadt den undsättning han af detta rike
tvenne gånger erhållit, och oaktadt Vikens innebyggare, vid hans
återkomst från Danmark, emottogo honom i Kongahell med
processioner och svuro honom ny trohetsed, måste han dock i
sjöslaget vid Fimbreid 1184 lemna åt Sverre både rike och lif.

8. Baglerkriget.

[1]

Det mest framträdande draget i konung Sverres regering
är hans motstånd mot presterskapet, som ville tillskansa sig större
inflytande än detsamma med rätta tillkom. Sjelf från början
uppfödd till prest, hade han mången gång haft tillfälle att kasta
en blick bakom den förlåt som dolde de andliga herrarnes
intriger; och kommen till högsta väldet lät han af inga
konsiderationer afskräcka sig från att återförvisa deras maktlystnad inom
tillbörliga gränsor. År 1194 t ex. råkade han i Kongahell
Fredrik kardinal af S. Marcello, som var sänd till honom med aflat
från påfven. De båda tycktes till en början komma väl
öfverens; men då Norska presterskapet på allt sökte draga
kardinalen på sin sida, och detta ej utan framgång, blef Sverre
uppbragt och befallte honom att genast lemna landet, som ock skedde.
Prelater voro också de hufvudsakligaste befordrarne af de invärtes
oroligheter, som under hans styrelse uppstodo.

Det tycktes väl, som, vid Magni död, Sverre och hans
Birkebener skulle i ro få njuta lönen för sina utståndna mödor,
men tvertom visar hans adertonåriga regering en enda tafla af de
förfärligaste partistrider. Åtskillige pretendenter, som uppgåfvo sig
härstamma från konungaslägten, framstodo efter hvarandra med
anspråk på kronan, uppviglade landet och ombragtes. Alla ägde
de sin största trefnad i Viken, ty dess innebyggare kunde aldrig
förlika sig med Birkebenernes välde. Inom en tid af få år
uppstodo här fyra partier: Kuflungar [2], Mordbrännare, Varbelgar
och Öskjeggar, som hvar i sin ordning oroade länet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>