Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. HISTORIA - 8. Baglerkriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ändtligen framhades, förnämligast genom den nedrige biskopen i Oslo
Nikolaus Arnesons stämplingar, en Inge, hvilken utgafs för
Magnus Erlingssons son. Detta tillgick sålunda, att på en marknad
i Helsingör, der Nikolaus Arneson befann sig, efter att hafva
emot konung Sverres vilja afvikit ur Norge, råkade han en viss
Hreidar Sändeman, hvilken i Norge värfvat en skara folk till
lifvakt eller s. k. Väringar åt kejsar Alexius [1] i Konstantinopel,
och nu med dem ämnade sig dit. Denne öfvertalades dock af
biskop Nikolaus att slå denna plan ur hågen och i stället med
allt sitt folk svärja trohet åt den föregifne konungasonen Inge.
Mycket annat löst folk, som befann sig på marknaden,
anvärfvades äfven, och så seglade de temligen manstarka upp åt Norge.
Men då de hunnit till Sämsfjorden [2], uppe i Tanums härad, låg
konung Sverre der med sin flotta. Det kom till fiendtligheter
emellan båda partierne, men det är omöjligt att af krönikans
berättelse utleta hvilketdera hade öfverhanden. Inge, hvars rätta
namn var Thorgils Thueskid, blef dock 1196 af folket i Viken
utropad till konung. Dennes anhängare, kallade Bagler [3], spela
i Norges historia en betydande rol, såsom Erlingska slägtens
medhållare och Birkebenernes afsvurne fiender. De fleste af dem
voro från Viken. Efter åtskilliga öden lyckades det Sverre att
för en tid blifva deras öfverman, till Bohuslänningarnes föga
fromma. Segrare i en hufvuddrabbning vid Oslo, anländer han
med sin flotta till Gullmarfjorden och håller vid Färlöf en sträng räfst
med kringliggande häraders allmoge för det bistånd, den lemnat hans
fiender. Men bönderne hade denna gång, uti en Halge, fått en
skicklig taleman, som vederlade beskyllningen för landsförräderi,
genom det påstående: att de icke voro pligtige lyda Sverre,
emedan han ej blifvit lagligen, på Öreting, korad till konung, och
bevekte honom dermed till eftergifvenhet. Derifrån for Sverre på
jagt efter Baglerne till Nötsund och Svansund, och kom slutligen
till Kongahell, der han stämde Inlandsboarne till sig; men desse
spådde sig intet godt af konungens ankomst, och gömde sig uti
skogarne, i stället för att hörsamma hans ofta upprepade befallning
att möta. Omsider, när de sågo att Sverre icke gjorde min af
att afsegla, sände de en bonde Olof till konungen; men, som
bonden lär varit något storordig, blef han ihjelslagen, och hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
