Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. HISTORIA - 2. Konung Christian den andres återkomst och infall i Bohuslän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvar det varit beläget. Ofvan är anfördt, att det är sannolikt
att detta slott legat vid Röe på Stångenäs; der finnes ock uti
borglemningarne en mängd halfbrända menniskoben, trävirke med
mera, ibland hvilket man funnit lemningar af vapen från en yngre
tid, såsom värjfästen, musköt- och små kanonkulor m. m., hvilket
allt vittnar, att det fäste, der stått, blifvit beskjutet, intaget och
nedbrändt öfver en hop lefvande eller döda menniskor, alldeles så,
som det berättas om Carlsborg. Olsborg delade på samma tid
Carlsborgs öde, och äfven efter detta slott synas nu endast några
få grushögar.
Efter detta härtåg drog konung Christian med hela sin makt
till Kongahell, derifrån han på engång belägrade Bohus och
hotade Nylödese [1] och Vestergötland. Hans afsigt var nu att
intränga i Sverige. Oaktadt alla gjorda öfverenskommelser, visade
sig Danskarne föga verksamme att mota den hotande strömmen,
men Gustaf Vasa sof icke. I Nylödese samlar han, 1532, en här af
riddare och gemene. Endast elfven skiljer de stridslystne ifrån
hvarandra. Christian, öfvermodig genom de Svenske förädarnes,
serdeles Thure Jönssons, försäkringar, att han i Sverige skulle möta
endast en sammanrafsad, vid strid ovan, bondehop, fruktar
ingenting mindre än angrepp, då en dag en väldig skara af 3000
ryttare, alla i blänkande stålrustningar, spränger öfver den tillfrusna
elfven in på Hisingen. Christian, på engång förvånad och
förskräckt öfver denna syn, som han från Kongahell varseblir,
ropar då i vredesmod till den bredvid honom stående Thure
Jönsson: «Du har bedragit mig, herr Thure, då du sade, att inga
krigsmän funnos i Sverige. Äro de käringar de, som här
komma?» Följande morgon låg i smutsen på Kongahells gata en
hufvudlös kropp, — det var den förrädaren Thure Jönsson Roos,
som så fått uppbära sina gerningars lön. — Christian ryckte
emellertid den stålklädda ryttarskaran oförskräckt till möte på
Hisingen, och Cordt Pfenning, som bättre kände till lokalen än
Svenskarne, uppställde hans folk i en fyrkant, hvilken skyddades till
höger af Nordreelf och i fronten af ett mindre vattendrag,
hvilket var helt svagt tillfruset. Då Svenskarne sågo, att Christians
folk höll sig stilla, och att det bestod endast af fotknektar, sprängde
de lustigt fram till anfall; men då de satte öfver det nämnda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
