Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. HISTORIA - 6. Bohus’ belägringar och länets öden ander sjuåra kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och en hop vapen, äfven tre kanoner, hvilka sedan blefvo
placerade vid fästningens vattenreservoir. Så ledo de Svenske
ständiga nederlag, och måste slutligen upphäfva belägringen den 1
Maj 1566, sedan den varat i 38 dagar [1].
Konung Erik hade slösat för stora omkostnader på denna
belägring, för att helt och hållet afstå från densamma, särdeles
som slottet, genom sista angreppet, blifvit betydligt försvagadt.
Han beslöt således våga ännu ett försök att få det i sitt våld,
men var oense med sig sjelf i valet af fältöfverste, hvilken det
tillkom att leda belägringsanstalterna. Hans bref i detta ämne
till Göran Persson är ganska upplysande. Deri yttrar han sig
just icke ogent om Åke Ferla; Per Brahe säger han sig ej kunna
utnämna till den vigtiga beställningen, «allthenstundh vi nogsamt
haffue försögtt hvadh hann j så motthe duger»; Carol de Mornay
var heller icke tjenlig, emedan «hann icke något synnerligitt låtitt
påschijne, thett han haffuer meentt saken medh någett alffuare
emoott fijennderne, sedhenn hann bleff gifft, vthen vill nu fast
heller vare heeme, än någett annseentligitt emoot them vträttha»;
Ivar Stjernkors var «väll ehnn dugligh och behjertedt krigzman
för sijn persoon, doch var hann icke till eena Feltöfverste
tjenligh, allthenstundh hann är förmykitt fooss och hastigh», men
Hogenskild Bjelke föll deremot bättre i smaken. Bjelke
förordnades då till fältöfverste, men han, varnad af sina företrädares
exempel, undanbad sig äran af detta vådliga värf, och hertig
Magnus af Sachsen utnämndes i hans ställe. Konung Erik
emotsåg nu med förtröstan Bohus’ fall, och uppsatte med egen hand
den plan, som till detta ändamål skulle följas. Den var i
korthet, att fästningen skulle genom en flotta afskäras all förbindelse
med fienden; till lands omgifvas af tre läger, hvilka skulle
förenas genom dubbelbroar, slagna öfver elfven vid Jordfallet och
emellan Hisingen och Inland, samt emellan det sistnämnda och
fästningsholmen, till hvilket arbete Bohuslänningar skulle fångas
och användas; att «strickvernen» på tornen Farshatt, Morsmössa
och Rödatorn [som således åter var uppbygdt], skulle först
förstöras, och, om ej detta gaf någon framgång, Farshatt och
Rödatorn i grund nedskjutas, och breche skjutas på muren vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
