Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. HISTORIA - 1. Gyldenlöwsfejden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
norr, som vette åt de förenämnda bergen, blefvo alldeles
raserade. Men fastare än gråstensmurarne stod det Svenska modet.
Med hån förkastade det fiendens ofta rätt hederliga förslager till
kapitulation, och blef djerfvare i försvaret, i den mån anfallen
blefvo häftigare. Elden från fästningen, i början långsam, blef
med hvarje dag mera liflig, och så mördande, att fienden vid
sitt aftåg räknade tre tusen dödskjutne. Hvad som om dagen
förstördes, reparerades med otrolig ansträngning om natten, och
då fienden den 25 Juni vågade en storm på bastionen Zwingeln,
blef han afslagen och tillfogad en förlust på 200 man. Gent
öfver elfven vid Skårdal låg öfverstelöjtnant Melcher Hamilton
med några Svenska regementen, och insände esomoftast friskt
manskap i fästningen, hvilket bidrog att hålla de belägrade,
oaktadt deras nödställda belägenhet, vid godt mod. Men den 9
Juli blef denna kommunikation afskuren och Bohus så starkt
inneslutet, att dess försvarare icke kunde vänta någon
undsättning, ej en gång gifva eller emottaga rapporter. Fienden rustade
sig dessutom till allmän stormning. Antända minor hade gjort
så stora öppningar på murarne, att man kunde med tre vagnar
på bredd köra derigenom, och man hade öfvergifvit allt hopp att
längre kunna försvara sig bakom grushögarne. Då hittade
kommendanten på den utväg, att lägga bref uti tomma granater, som
sedan afskötos öfver elfven till Skårdal, uti hvilka bref han bad
Hamilton att genom vissa tecken tillkännagifva, om någon hjelp
vore inom bestämd tid att vänta, emedan han, i motsatt fall,
nödgades uppgifva fästningen på accord. Ett gynnande tecken
upprätthöll de belägrades mod och skärpte deras sista krafter.
Natten till den 19 Juli gick deras räddare, riksamiralen Gustaf
Otto Stenbock, öfver en pontonbrygga vid Göteborg in på
Hisingen. Fienden bestridde honom väl öfvergången, men blef
slagen, och Stenbock framryckte följande dag i 6 kolonner öfver
ön, följd på elfven af en med 16 kanoner bestyckad pråm. Den
21 Juli middagstiden stodo Svenskarne på Hisingslandet midt
för Bohus; fienden trängdes ned till Broskansen, och
öfverstelöjtnant Sparre gick honom så nära på lifvet, att han sköt
dubbel Svensk lösen i hans approcher, hvilken med glädje
besvarades af fästningen. Fiendens eld emot denna sednare fortfor
likväl oafbrutet, men dagen derpå eller den 22 Juli upphäfde
Danskarne belägringen, uppbrände sjelfva sina läger och skyndade till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
