Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. ALLMÄN BESKRIFNING - I. Natur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tulipa och B. Sulcatus, Saxicava Rugosa, Mya Truncata, Mytilus
Edulis, Fusus Murex Rumphicus och Corinthium Retieulatum.
I bankarne träffas en mängd taggar efter sjöborrar (Echini).
Till en oändligt yngre tid, än ofvannämnda bankar, höra
de ostron- och andra musselskal, som öfverallt påträffas under
jordytan i Bohusläns kustdalar. De förskrifva sig onekligen från
den icke alltför aflägsna tid, då dessa dalar utgjorde
fortsättningar af hafsvikarne, och gifva oss anledning att här anföra några
ord om vattenminskningen eller landhöjningen i Bohuslän.
Den gamla tron att vattnet minskades, hvilken varit på
modet alltsedan Dalins och Celsii tider, är genom resultaten af
de sednaste geologiska forskningarne vederlagd. Dessa hafva bragt
till oemotsäglig visshet, att hafvets vattenmassa är densamma;
men att landet af en inre, oförklarlig kraft höjer och sänker sig
vågformigt. Denna våglika landhöjning iakttages äfven i
Skandinavien. Sveriges östra kust höjer sig årligen märkbart öfver
vattenytan; Skånes södra stränder åter, i likhet med norra
Tysklands, sänka sig under densamma; men i mellersta Halland skall
landhöjningen ånyo observeras, och sedan fortgå uti Bohuslän
och längs Norska kusten. Denna landvåg, om det tillåtes att
skapa detta ord, eger således en ganska betydlig utsträckning;
men hvad Bohuslän vidkommer, finner man, att under det
detsamma i sin helhet alltmera uppskjuter öfver hafsytan, det likvisst
finnes flera punkter deraf, som dels höja sig långsammare än
andra därstädes, dels alldeles icke höja sig. Men innan detta
närmare bevisas, torde det icke vara ur vägen att fästa
uppmärksamheten derpå, att det är nödvändigt att skilja emellan
upplandning och landhöjning, hvilket man så sällan iakttagit vid
undersökningar om den sistnämnda.
Upplandningen, eller vikars och stränders uppgrundning och
slutliga höjning öfver vattenytan, härleder sig ifrån den mängd
hafsväxter, serdeles tångarter, så ock sand och ler, som
hafsvågorna dit inkasta, äfvensom ifrån de jordpartiklar, hvilka af
vattendragen utföras och der qvarstanna. En sådan upplandning är
på Bohusläns kust och i skärgården ganska märkbar, och man
behöfver endast slå en gärdesgård öfver en grund hafsvik, för att
hindra de under hög sjö dit inkastade ämnen att åter utflyta, så
skall man inom några tiotal af år finna samma vik förvandlad i
en bördig äng. De flesta af de dalar, som ligga i närheten af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
