- Project Runeberg -  Bohusläns historia och beskrifning / Del 1. Historia och allmän beskrifning /
219

(1867) [MARC] Author: Axel E. Holmberg With: Gustaf Henrik Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. ALLMÄN BESKRIFNING - I. Natur

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


den på ytan går utåt, och tvertom. Hafsströmmen påstås annars
genom sin förändrade riktning förutsäga den blifvande vinden.
Når det derföre t. ex. länge blåst nordan, men vattnet med
häftighet begynner flöda från söder, kommer säkert sunnanvind.
Utanför skären är strömmen ytterst våldsam, mången gång så, att
ett på ett snöre fästadt blylod af 5—8 skålp. vigt deraf hindras
att sjunka till botten. Hafvets botten, lika ojemn som landet,
består emellan klipporna af dy, lera och sand; utanför skären
finnas stora grund. Vattnet, som till färgen är grönt och emot
storm svartblått, är det saltaste på Sveriges kuster; det
allrasaltaste är omkring Kosteröarne och Strömstad, der det håller nära
3 procent salt, då det vid Marstrand endast eger 2 1/2. Ofta
under vår- och sommarnätterna lyser hafvet af ett gnistrande
fosforiskt sken, så att kölvattnet liknar en väg af eld. Fiskaren
spår då gerna väderskifte. Detta sken tros orsakas af en mängd
oändligt små insekter, som uppehålla sig på vattenytan. Det bör
dock ursäktas, om i denna punkt någon skulle finnas klentrogen.

Om det kan sägas, att någon vind är rådande i Bohuslän,
så är det sydvesten, hvilken är våt och stormig och företrädesvis
kallas utanvind, hvarunder man likväl äfven inbegriper vestan.
Östan, serdeles nordosten, kallas landvind [1]. Under vackra vår- och
sommardagar säges vinden följa solen, så att den om morgonen
är östlig, sedan sydlig och på eftermiddagen vestlig. Höst- och
vintertiden medför alltid sydvesten regn, dimma och mildväder,
östan merendels snö, men nordan och vestan klart och
vackert väder.

Klimatet på öarna och stranden är betydligt olika det, som
råder i skogsbygden eller det inre af fasta landet. Om de förra
ställena kan man utan öfverdrift säga, att der gifves endast tvenne
årstider, höst och vår. Vårvärmen infinner sig vanligen sent, och
denna årstid saknar här alldeles det behag, som på andra ställen
åtföljer honom, och har alltid något höstlikt med sig. Sommaren
är blåsig och kall genom de rådande hafsvindarne. Det inträffar
som oftast, att i öfvergången emellan våren och sommaren, eller
omkring Pingsttiden, blåser en häftig, iskall hafsvind, hvilken
medför en mängd saltpartiklar, högst menliga för de utspruckna


[1] Dessa namn äro troligen ett minne af de forntida benämningarna på
åtskilliga väderstreck; ty sydvest kallades «utsudur», nordvest «utnordur», nordost
«landnordur» och sydost «landsudur».        B.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:38:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aehbhob/1/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free