- Project Runeberg -  Bohusläns historia och beskrifning / Del 1. Historia och allmän beskrifning /
224

(1867) [MARC] Author: Axel E. Holmberg With: Gustaf Henrik Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. ALLMÄN BESKRIFNING - I. Natur

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Deras tillhåll är mest i stengärdesgårdar. Allmogen tror att de
mjölka kor och håller deras bett och andedrägt för giftiga.

Råttor ha ej i mannaminne funnits på Kosteröarne. Det
har gifvits exempel att badgäster från aflägse orter, på sina
segelturer medtagit sand från dessa öar, i hopp att dermed kunna
utrota sina hemma varande råttor. På Kalms tid funnos dessa
skadedjur ej heller på Oroust; men nu trifvas de der lika
förträffligt som annorstädes.

Ekorrar finnas sparsamt.

Uttern är numera sällsynt i skären, emedan han flitigt
förföljes af skytten; allmännare träffas han i insjöar och åar
uppe i länet.

Björnen, de nordiska skogarnes kung, brummar ännu någon
gång uti Vette, Bullaren och Sörbygden, samt uti de skogar,
som skilja Inlands Torpe och Fräkne härader. För några
årtionden sedan var han ganska allmän, men är genom täta
skallgångar nära utrotad. Stundom går han ut åt skärgården.
Förliden vinter sköts en björn på Flatö vid Oroust, och icke
längesedan en dylik öster på Stångenäs, äfvensom en annan ihjälslogs
i Hakefjord, under det han var stadd på en sjöresa emellan
Inland och Tjörn.

Gräfsvinet, som här kallas Gräfling, är icke sällsynt, hvilket
deremot är förhållandet med Igelkotten eller Pinn-son, såsom han
här benämnes.

Bäfvern, äfven kallad Bjur, byggde ännu i medlet af förra
århundradet sina konstmässiga hus vid Bullarens fjellsjöar och i
nejden af Qvistrum, men är nu utdöd. Dock skulle kunna hända,
att han kunde ännu träffas på förstnämnda ort.

Haren, som här kallas Pjett och Springare, finnes till stort
öfverflöd, synnerligast i fjellbygden.

Hjortar och Rådjur funnos, enligt en anmärkning uti en
tidning af år 1789, i Fräknes skogar ännu sistnämnda år, men
hafva nu alldeles försvunnit, likaså Elgar, som funnos här 1740.
Det har dock stundom händt att någon individ af hjortslägtet
förirrat sig ända hit. Så vistades 1865 en sådan i Gullbringa skog,
hvilken der blifvit så tam, att han åt ur händerna på folk.
Det är troligt att Hjertums sockens fordna namn, Hjartheimr
eller Hjartarheim, hjorthem, syftar på den mängd hjortar der förr

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 11:57:13 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aehbhob/1/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free