- Project Runeberg -  Bohusläns historia och beskrifning / Del 1. Historia och allmän beskrifning /
226

(1867) [MARC] Author: Axel E. Holmberg With: Gustaf Henrik Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. ALLMÄN BESKRIFNING - I. Natur

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att Gula Sädesärlan (Motacilla Flava) och Hussvalan (Hirundo
Urbica) äro ganska sällsynta och aldrig träffas i skärgården, utom
någon gång under flyttningstiden, och det högst sällan. Till
sällsynta, men här funna vattenfoglar, hörer Hvita Storken
(Ciconia Alba), hvilken man funnit i sednare tider oftare än förr
besöka dessa kuster. Rördrommen (Ardea Stellaris) blef 1841
skjuten på Oroust. Rödhufvade Dykanden (Fuligula Ferina), en
ibland Sveriges sällsyntaste foglar, ses ibland uti
Paternosterskären. Stellers And (Fuligula Stelleri) finnes här hvarje vår
ibland Ahlfogeln, som af fiskaren kallas Galdust. Islommen
(Columbus Glacialis) är blott, enligt hvad man vet, en enda gång
fångad i Orousts skärgård, på fiskbackor.

Utom grodor äro amfibier i Bohuslän mindre allmänna än
annorstädes. Sällsyntast här äro af ormarne Espingen (Vipera
Chersea) och Svarta Huggormen (V. Prester); likväl finnas de.
Den sednare har jag sett i Nafverstads socken. Den allmänna
Huggormen är ganska sällsynt på stranden, men träffas ofta uppe
i landet. På Tjörn finnes den nyligen i vår Fauna införda
Åkergrodan (Rana Arvalis).

Med högst få undantag finnas alla Svenska fiskarter i
Bohuslän, hvars vatten, såväl de salta som de färska, äro utmärkt
fiskrika. De mest sällsynta arter man träffat i skärgården äro
Squalus Canicula och Scopelus Borealis. Den i sednare tider
så eftersökta och noga beskrifna Amphioxus Lanceolatus finnes,
men endast vid Väderöarne. Ibland rara insjöfiskar är Rödingen
(Salmo Salvelinus), hvilken finnes uti den lilla Hogsjön i
Bullaren, samt Nissögat (Cobitis Tænia), som tages i Ramtvets kärn,
i Mo socken af nämnde härad. Måhända bör äfven nämnas, att
Rudan är så allmän, att den träffas i de flesta torfgrafvar, och
är allestädes af den form, som fått namn af Damruda [1]. Om


[1] Ödman, icke nöjd med att på prosa hafva uppräknat några af Bohusläns
fiskar, qväder om dem alla i följande lysande poem:

Thet har then store Gud Bahus-Län ock hvart Härad
Bland annat af sin Nåd mäst all slags fisk förärat;
        Tänck uti Gulmars fiol, som går åt Saltkiäll opp
        Fins allehanda fisk, som tijt plä ha sitt lopp.
Ther fångas skön stor Lax i vijken när vid Dynge,
Som heter Gulmars bärg, till 3 Punds svåra tynge.
        I Ramdal vid Rödshell ock ut för Gunnarby,
        Stutz- Klinger- Skafverö man fångar Laxen kry.
Laxöre vet man ock i thenna Fiolen liustra;
Ja Mackril med Dörg, Not, at mången man plär smystra:
        Man får ock Mackril-Stör, som vägt halft annat pund:
        Stor Sill, som gifva plär god smak i Bondens mund.
Vassbuk ock Cabliau, små Torsk ock tämlig Långer:
Helgsflundror, Gråseg nog ock Rocker många gånger,
        Rödspotter, Tungor med samt Flundror tas i Garn:
        Skiön Hvitling, Huller ock, som fiskas af små barn.
Tre slag af Snylter fins, Lijrbleijor ock Knorrhanar,
Förgiftig Fiärsing man här titt med kroken manar:
        Små Simpor, Ulcker gå samt Konger i hvar Fiol:
        Ål, Ålekuser här plä komma fullt om bol.
Qvabbsuger, som på rygg ock sijdor taggar drager:
Blekfisk ell’ Håfkatt then, ehuru han är mager
        Så har han för sin mun en flaska full af bläck,
        Ock åttafaldig stiärt, som doger äta kiäck.
Horngiäler, Musslor, tänck, bor liufligt Ostror smaka,
Krabbtasker, Krabber små man plär ur fiolen raka,
        God Hummer, Kupungar ell’ Snäcker tämlig små
        Neijeögon, Råcker, Håf, ell’ Haij man här kan få.
Så när jag hade glömt the sköna Kålier våra,
Samt Torsk bå stor ock små, som icke äro svåra
        At locka fram med krok, the förre aldrabäst,
        Om vintern smaka hälst, tå man dem får som mäst.
Tanteyer ock Pigghvarf, Smörbolter ock Hafkuser,
Svärdfisk til 16 Pund Åbuker ock Tangmuser,
        Hustör, Lax-Stör, Hafmus, hvars lefver är rätt skön,
        Silf-fisk, som glittrar väl, men ger ey fiskar-lön.
Flatbuk en liten fisk ock Sten-Sill månd här simma:
Men märck än mera til, om jag får lycka rimma,
        Om fyrahanda fisk, som äga friskt varmt blod,
        Bå Hvalfisk, Marsvin ock stor Otter, som ha mod.
Säl eller Siöhunden han är af them den fierde,
Som för sitt sköna skinn bör hållas i stort värde,
        Mer mins jag icke til, thet får nu bli här vid,
        Then mera vet än jag, han säge til i tijd.


Att salig Prosten i Tanum häruti kallar Ottern och Skälen m. fl. för fiskar,
får tillskrifvas hans licentia poëtica; att han äfven förstod begagna sig af
licentia prosaica, synes af pag. 41, der han på den flinthårdaste prosa anför, att ett
slags änder (Stockänder) växa i Norge på träd!!!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jan 10 14:27:41 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aehbhob/1/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free