- Project Runeberg -  Bohusläns historia och beskrifning / Del 1. Historia och allmän beskrifning /
237

(1867) [MARC] Author: Axel E. Holmberg With: Gustaf Henrik Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. ALLMÄN BESKRIFNING - II. Inbyggare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

barn är döpt, då den alltid måste brinna på spiseln. När ko
kalfvat och första gång derefter föres till vatten, slås eld öfver
henne. Vid mältning kastas en eldbrand i maltet. När man
blir «kramad» eller hastigt sjuk, slår man tre gånger omkring
sig med en eldbrand. När qvinna besväras af mjölk, kastar man
deraf i elden. När man inkommer i ett grafölshus nypes i
ljuslågan, innan man helsar, och när kreaturssjukdom går, ledes
kreaturen öfver brinnande ved, som är antänd af «nödeld», d. v.
s. sådan eld, som anskaffas genom gnidning af två trästycken.

Thorsdagen anses i skogsbygden af de äldre helig eller snarare
förbannad. Den dagens afton förrättas inga gröfre hushållssysslor,
och framför allt få spinnrock och väfstol ej låta höra sig. I
allmänhet anses Thorsdagen såsom ogynsamma för vissa företag.
Tjenstefolk träda då ej gerna i tjenst, och flera undvika gerna att
då hålla bröllop och barndop, till och med spår man ondt om
de barn, som då födas. Denna fördom härleder sig troligen ifrån
tiden för kristendomens införande, då de nya lärarne framställde
hednagudarne såsom onda andar, och inpreglade hos folket en
afsky för allt, som påminde om deras dyrkan, hvadan en sådan
fästades vid Thorsdagen, hvilken bar namn af den mest dyrkade
ibland afgudarne. Signerier och sympatikurer öfvas mycket,
fastän i största hemlighet. Märkligt är, att allmogen uti norra
länet tillskrifver jordfynd af stenredskap och dylikt en magisk
förmåga att bota sjukdomar hos kreatur, stundom ock hos
menniskor [1]. Fyndet hänges då om halsen på den sjuke, som ock
måste intaga afskrapade smulor deraf och ibland bultas dermed.
Äfven ättehögarnes mull begagnas af många till botande af värk
och skador, serdeles fulslag. Vid barndop måste alltid silfver
eller stål vara fästadt vid lindan, för att hindra trollen att
bortbyta barnet under akten [2]. På några ställen följer en brödbit
med, som sedan gifves åt en hund, i tro att denne skall i
barnets ställe få de detsamma tillernade sjukdomar. Hafvande qvinna


[1] Samma vantro råder i Norge, se Urda I: pag. 19 o. f.
[2] Silfver och stål hafva ock barnaföderskor på sig, så länge de hafva «hedna
hud», d. v. s. icke äro kyrktagne. Den spånad, de under denna tid tillverka,
hålles för lycklig att binda fiskredskap af. De som göra barnsängsvisiter måste,
när de inkomma, taga med handen på ugnen. Förmodligen står sistnämnda bruk
i sammanhang med det bekanta ordspråket om barnaföderskor: «att de rifvit ner
ugnen», som säkert har någon, fastän okänd, historisk grund.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jan 10 14:27:41 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aehbhob/1/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free