- Project Runeberg -  Bohusläns historia och beskrifning / Del 1. Historia och allmän beskrifning /
241

(1867) [MARC] Author: Axel E. Holmberg With: Gustaf Henrik Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. ALLMÄN BESKRIFNING - II. Inbyggare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

medföra sina barn, huru små de än äro, hvaraf händer, att gästernas
personal uppgår stundom till 100 och deröfver; men dessa kalas
kosta likväl tillställaren mindre, än man skulle förmoda, emedan
ifrån hvarje hus, som bjudes, anländer till gästabudsgården s. k;
Fon eller Forne (af Isl. Forn = offer), bestående, af en mans
börda fint bröd, kakor och andra bakverk; dessutom måste vid
bröllop de yngre karlarne på de flesta ställen gifva en gåfva i
penningar från 3 till 10 rdr och derutöfver, hvilket bär namn
af brudskänk. På några orter underrättas gästerna vid
bjudningen om, huru länge gästabudet varar, derefter «Fornets» [1] och
«Brudskänkens» värde lämpas; på andra åter, såsom på Tjörn, är
en starkt kanelkryddad risgröt, som af värdinnan inbäres, en
höflig, men aldrig oförstådd påminnelse till gästerne att packa sig
bort; hvilket ock genast efter grötens förtärande verkställes under
tacksägelser och hurrarop. Vid gästabuden går alltid värden i
skjortärmarne, till tecken att han rår sig sjelf, såsom herre i
huset, men befattar sig med intet, utan uppdrager sina åligganden
åt en marskalk, här kallad kökemästare eller förstyre (fornn.
forstióri = anförare), hvilken utses ibland slägtens närmaste, och
måste, utom andra dygder, äga en bepröfvad strupe, för att vara
den siste, som sviker i bägaren, och framför allt vara en skicklig
talare, särdeles vid bröllop, för att på ett rörande sätt lägga
gästerna på hjertat offret till prest och klockare, der detta är
sedvanligt. Till officianterna vid dylika tillfällen hörer ock
«tappereraren», hvilken vanligen är en torpare, och har till embete att
tappa dricka uti «pipskålarne» eller ett slags med pip försedda
och med allahanda figurer utsirade träskålar af flera kannors rymd.
Det stötande bruket att vid gästabud, till och med under
måltiden, hafva hatten på hufvudet, råder ännu på Tjörn, och var
för icke länge sedan allmänt i fjellbygden, der det likväl nu till
stor del aftagit. Dock äfven der det är rådande, hålles hufvudet
blottadt, då någon ståndsperson är närvarande.

Hvad Bohuslänningens seder vid högtidligare tillfällen, såsom
bröllop och graföl m. m., angår, så äro dessa, såsom alla andra
bruk, skiljaktiga i olika härader. Den som friar till en
hemmadotter, anmäler gerna sina ömma begär genom en böneman,


[1] Fornet består merendels af 6 stora brödbullar och 2 ostar, utom det finare
bakverket eller «kleningen». Den som öfverlemnar fornet, trakteras rikligen och
återsändes med halfannan brödbulle och en half ost af hvad han sjelf medfört.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jan 10 14:27:41 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aehbhob/1/0249.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free