- Project Runeberg -  Bohusläns historia och beskrifning / Del 1. Historia och allmän beskrifning /
250

(1867) [MARC] Author: Axel E. Holmberg With: Gustaf Henrik Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. ALLMÄN BESKRIFNING - II. Inbyggare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

På Hisingen har man bibehållit skörttröjor eller s. k.
Vestgötajackor. Knäbyxor ser man endast någon gång nyttjas af de
äldre. Fiskarens arbetsdrägt, om han äger någon, består af vida
skinnbyxor, en grof vadmalskavaj, en sydvesthatt och ett par
stöflor, hvilkas skaft kunna uppdragas långt öfver knäna.
Qvinnfolken kläda sig mestadels i helklädningar, mera sällan i kjortel
och tröja med eller utan skört. Lyxen i kläder har stigit till
en beklagansvärd höjd, isynnerhet i länets mellersta trakter och
på norra kusten. Här kanske mer än någonstädes i det vestliga
Sverige, har den moderna upplysningen (sic!) kommit allmogen
att glömma, att den är aktningsvärdast när den kläder sig i sitt
hemväfda tyg, på fädernevis. Finare kläden uttränga hos
ungdomen på kustlandet det hedervärda vadmalet, och fåfängan
insveper qvinnoformerna allmänt i alla slags utländska tyger; till
och med sidenklädningar frasa i kyrkdörrarne sommartiden. De
kringstrykande Vestgötahandlandernas mördande kredit, sjöfarten,
den lifliga förbindelsen med städerna, i synnerhet Göteborg, samt
ståndspersonernas exempel, äro de yttre orsakerna till en sådan
yppighet, och deras skadliga inverkan är så mycket svårare att
motverka, som man hos Bohuslänningen upptäcker ett anlag att
gerna vilja lefva och föra sig öfver sina tillgångar. Härvid
måste man dock rättvist loforda Tjörns och Hisingens öboar, som
hittills bibehållit en berömvärd tarflighet i sin klädsel; hvilket,
hvad de sistnämnda angår, är så mycket märkligare, som de hafva
Göteborg i sitt grannskap. Vill man anse denna flärdfrihet
härleda sig af brist på hyfsning, begår man ett groft misstag,
emedan denna tillvitelse med intet skäl kan göras Hisingsbon.

Utom i klädedrägt visar sig icke yppigheten skadlig hos
Bohuslänningen. Visserligen vill han gerna pråla äfven i andra
bohagsting, såsom i vackra hästar och åkdon, i dryckeskäril af
silfver, i sängkläder och framför allt i sängtäcken, af hvilka man på
sina ställen finner hos en förmögen bonde ända till 30 à 40
stycken; men ett sådant öfverflöd har likväl föga menlig inverkan,
åtminstone icke en sådan, som angifves i den stickande folksagan
om den flitige tomtegubben, som fick af den tacksamma
bondhustrun en grann klädning, och hvilken sagas innehåll är detta:
Tomten drog klädningen på sig, begynte med ny ifver att sikta
mjöl, men då han såg sin vackra drägt deraf nedsmutsas, kastade
han sikten, blåste dammet af tröjärmen och qvad:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jan 10 14:27:41 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aehbhob/1/0258.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free