- Project Runeberg -  Bohusläns historia och beskrifning / Del 1. Historia och allmän beskrifning /
251

(1867) [MARC] Author: Axel E. Holmberg With: Gustaf Henrik Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. ALLMÄN BESKRIFNING - II. Inbyggare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

«Junker är granner,
Han sig neddammar;
Han siktar aldrig mer».


Ovanligare, äkta fornåldriga namn, hvilka man i Bohuslän
finner af den närvarande generationen bibehållna, men som med
densamma också otvifvelaktigt dö bort, äro:

Ahl, Alf, Ambjörn, Amund, Anund, Arne, Arngrim, Asbjörn,
Asmund, Björn, Börje
(Birger), Bryngel, Brynjolf, Brynte, Bål,
Ejnar, Esbjörn, Eskil, Gude
(Gauthe), Gullbrand, Gunnar,
Guttorm, Halfvard, Helge, Holger, Håkan, Ifvar, Inge, Ingel
(Ingiald),
Ingemar, Ingemund, Juel, Kjell, Relf, Reor, Rolf, Rutger, Sigfrid,
Sigmund, Sigurd, Sivar
(Sigvald), Stenar, Svante, Svening,
Sämund, Thol, Tolle, Thor, Thorbjörn, Thorger, Thorkel, Thorsten,
Trond, Tufve, Vettle, Verland, Åke
m. fl. mansnamn, och Agnes,
Amborg, Barbro, Gunhild, Hartvig, Inger, Ingrid, Ingeborg,
Ingegerd, Olug, Ragnhild, Sigrid, Svenborg, Thora, Thorborg
och Åsa
m. fl. qvinnonamn.

Bohusläns dialekt utmärker sig genom en stor rikedom af
egna ord och ordböjningar, och genom raskhet och hårdhet i
uttalet; ju längre man kommer i norr, ju lifligare är detta sednare,
— ett lefvande uttryck af folklynnet. Munartens väsendtligaste
kännetecken är ett begär att sluta hvarje öppen stafvelse och att,
oaktadt penultimas eller antepenultimas accentuering, lägga
tonvigt äfven på sista stafvelsen uti det ord, som slutar satsen eller
meningen, och om detta är enstafvigt, fördubbla dess vokal,

hvilket begär isynnerhet röjer sig i Håttebygden. Meningen, t. ex.:
«Jag skall gå till staden och köpa hvete», uttalas: Je ska gå te
staan å köbba hvedde.
Håttespråket är det mest karakteristiska,
och, såsom man kan sluta af den mängd fornåldriga ord, som
det bibehåller, säkerligen det, som minst afvikit ifrån Bohusläns
äldre munart. Det är derföre isynnerhet med hänseende till
detsamma, som följande anmärkningar öfver ordens uttal äro uppsatta:

A uttalas inuti ordet mest som ett lent å, och i slutet af
ett ord, som e, t. ex. Pånne Flåske (panna, flaska).

E mellan vokal och l eller n, samt framför r i ändelser,
ljuder såsom a, t. ex. Affseanne, Östar, Unnar (afseende, öster,
under); men framför l och r inuti ett ord, stundom som ö, t.
ex. Stjörna (stjerna), Sjöl (sjelf), Hjölp (hjelp).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jan 10 14:27:41 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aehbhob/1/0259.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free