- Project Runeberg -  Bohusläns historia och beskrifning / Del 1. Historia och allmän beskrifning /
277

(1867) [MARC] Author: Axel E. Holmberg With: Gustaf Henrik Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. ALLMÄN BESKRIFNING - III. Ekonomi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

verkställd på länets större egendomar och äfven af allmogen på flera
ställen börjat användas.

Fisket, som förr varit hela landets hufvudnäring, kan nu
betraktas såsom sådan endast för skärkarlen och strandsittaren.
Ungefärligen åtta tusen menniskor skola uteslutande deraf hämta
sitt uppehälle; men såsom en vigtig binäring idkas det af all i
närheten af hafvet boende jordbrukande allmoge, ofta på bekostnad
af dess egentliga yrke. Det delar sig i fyra slag: sillfiske,
storfiske, makrillfänge
samt hummer- och ostrontägt.

Det periodiska sillfisket i Bohuslän är rikskunnigt. Dess
rikedom sista gången, likasom det lif och den rörlighet, som då rådde
i vår skärgård, öfvergick all föreställning. Menniskoboningar och
kostbara förädlingsverk prydde nästan hvarje klippa i de inre södra
skären, som deraf fingo utseende af den lifligaste stad. Tusentals
menniskor fyllde stränderna och fjordarne med sin verksamhet, sin
glädje och sin — lastfullhet [1]. Nu är allt förändradt; endast
sorgliga rudera efter de otaliga byggnaderna qvarstå på de öde
skären, och en dyster stillhet, afbruten endast af sjöfogelns skrän
eller årtagen från någon ensligt framglidande fiskarbåt, hvilar nu
öfver den hafsyta, der det mest rörliga lif förr rådde. — Dock,
för menniskovännen är denna företeelse skönare än den förra!

Om naturen af den sill, fetsill kallad, som i så otroliga
stimmar tidtals besöker våra stränder, gifvas tvenne åsigter; den ena,
stödjande sig på vetenskapliga undersökningar, är, att fetsillen
födes i Kattegatt och Nordsjön, samt är af samma art, som den
sill här årligen fås, hvadan följer den konklusion, att man bör
låta lottsillen, såsom sillynglet här kallas, vara i fred, ty då blifver
deraf fetsill, och icke, såsom nu är fallet, årligen med finmaskade
vader bortsopa tusentals tunnor deraf. Men just för denna
konklusions skull svaras härtill Nehej! af herrar handlande,
fisksaltare, fiskköpare och fiskare m. fl., hvilka påstå, att fetsillen
är en egen, ifrån all vid Skandinaviens kuster befintlig sill, skild
art,
och hitkommer ifrån Ishafvets och Nordsjöns aflägsnaste
trakter. Tillämpningen af detta deras påstående blir, att man med
en inkommen sillstim kan förfara så oförnuftigt och förödande man
behagar, eftersom densamma icke är stationär, utan endast


[1] «Bohuslänska kusten var då ett första Kalifornien i alla hänseenden».
        (Skuggspel, Tidsmålningar etc. af Emilie Flygare-Carlén.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:38:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aehbhob/1/0285.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free