Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. ALLMÄN BESKRIFNING - III. Ekonomi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillfälligtvis snokar hit, och framför allt, att staggen och lottsillen
utan skada kunna bortrensas, såsom varande af mindre värde och
en — märk väl! — alldeles egen sillart (!), hvars tillvaro icke
eger det ringaste inflytande på ett egentligt sillfiske. Till stöd
för denna indrägtiga mening anför man alltid fiskarenas
utsago, — i sanning ett ovedersägligt vittnesbörd! Det finnes
ingen i sitt yrke så okunnig menniska, som den Bohuslänska
fiskaren. Han vet ju knappt, om saltsjöfisken leker? Han tror ju,
åtminstone på vissa fisklägen, att sillyngel «stiftas» (omedelbart
skapas) i sjön hvart tredje år! — och detta oaktadt sillen årligen
leker på hans kust, fastän på ett sådant djup, till och med 18
famnar, att han ej kan åtkomma den. För öfrigt vet fiskaren
nog att vittna i sitt eget intresse, såsom under det s. k.
Trangrumsväsendet, då samma personer, som ett par år förut
med hand å Bibel besvurit sin öfvertygelse om grumsets
skadlighet, togo på sin salighetsed, att detta var nyttigt för sillen [1].
Och med sådana vittnesbörd vill man kullkasta resultaten af
Sveriges mest frejdade naturforskares opartiska och på
vetenskapliga grunder anställda undersökningar! Men hela detta påstående
om fetsillens och lottsillens skilda arter synes tydligen uppgjordt
och med all gevalt omhuldadt i och för sistnämnda eller småsillens
fångande, hvilken för några individer är en god rikedomskälla.
Man hade nemligen annars att frukta, att ett förbud t. ex. kunde
utfärdas emot fångandet af allt sillyngel, och dymedelst — ett
stationärt sillfiske beredas äfven här, såsom i Norge, England och
Holland. Nu bortsopas den ena sillyngelstimmen efter den andra,
så snart den ger sig upp från djupet. Vid Fjellbacka togs 1842
emellan 70 à 80,000 tunnor, deraf 9/10-delar icke öfversteg 6
tum i längd. «Det var en egen art», hette det; «den hade icke
blifvit större». Men hur kommer det då till, att denna art
aldrig har någon mogen råm och mjölke, såsom hvarje annan
aflingsför fisk? «Det kommer sig deraf, att han icke fortplantar
sig som andra djur, utan «stiftas» af vår Herre omedelbarligen,
eller ock lägger han af bagaget vid polarisarne, för att vara desto
ledigare vid sin sydländska excursion» (!!!) — Jaså! — men skulle
det måhända icke sannolikare komma sig deraf, att denna sill icke
är fullvuxen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
