Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. ALLMÄN BESKRIFNING - III. Ekonomi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svuro på, att grumset, i stället för att vara menligt för sillen,
tvärtom vore för densamma högst nyttigt, såsom ett begärligt
födoämne!!! Trankokerierna fingo nu stå qvar, likväl med
åliggande att hålla täta grusdammar; men i bottnen på dessa
anbragte man hål med luckor, som uppdrogos, då dammen blef
full, och grumset drefs ut i hafvet, lika bra som förut [1].
Alla förhoppningar att återfå det stora fiskafänget hafva
sedan år 1808 felslagit, och alla försök dertill misslyckats. Ingen
beräknad nytta vanns med det år 1812 gifna statsanslaget, stort
50,000 rdr, till sillfiske på djupet, emedan man icke förstod sig
på att idka detta; en och annan gifves, som tror sig känna
närmare orsaker dertill. — — — —
Sillfisket i Bohuslän, som fordom idkades af alla nationer,
och, enligt en gammal sägen, isynnerhet af Skottar, har sedan
år 1666 bedrifvits endast af Svenskar. Äldsta sättet att fånga
sill var med garn. Notarne eller Vaderna kommo först i gång
omkring 1760, då regeringen utfäste premier för deras nyttjande.
De hade vanligen öfver 100 famnars längd [2] och omkring 12
famnars djup. Linorna vid hvarje arm voro flere hundra famnar
långa. Vaden utlades så långt som möjligt kring stimmen, och
drogs, sedan sillen med buller blifvit indrifven deruti, till land
förmedelst tvenne vindspel. Uti en sådan vad voro vanligtvis 12
till 18 delägare, af hvilka en, «vadkungen», förde befälet.
Stundom förenade sig flera vadlag om en fångst, sammanbundo
vaderna och tillspärrade hela vikar, då all sill, som fanns derinne,
med mindre vader upphämtades. Uti lyckligaste fall kunde med en
vad fångas ända till öfver 1,200 tunnor i ett enda kast.
Fångsten fördes genast på båtar till förädlingsverken, och vaden drogs,
så länge sill fanns på stället. Men ofta förtog snålheten
visheten, och man instängde så mycken sill i vaden, att varpet ej
kunde dragas i land, och den stockade sillen dog, samt blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
