287 (Bohusläns historia och beskrifning / Del 1. Historia och allmän beskrifning)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. ALLMÄN BESKRIFNING - III. Ekonomi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hans hushållning. Han lefver i ordets bemärkelse endast för
dagen, och så länge förtjensterna äro goda, går han i sus och dus,
utan att låta sin omtanka gälla några andra än stundens behof.
Men så beprisade förtjensterna än voro under sillfisket, räckte de
likväl icke till att betäcka depenserna för de fiskandes och de vid
förädlingsverken anställda arbetarnes svirrande lif, utan desse måste
borga sig fram, och som hypotek ställde de icke den sillstimmen,
hvilken stod inne i skären, utan den som skulle komma följande
år; — men sillen kom icke, och de armas hus, båtar, redskap,
kläder — allt bortslogs under auktionsklubban, för att gälda
skulden [1]. När fisket upphörde, qvarstannade dessutom de fattigaste
(d. v. s. pluraliteten) af den mängd främlingar, som blifvit
hitlockade af hoppet att i Bohusläns skärgård finna ett annat Kalifornien,
och ökade eländet, hvarutur södra skärgården ännu, efter en tid
af 57 år, icke förmått resa sig. Men den största förbannelse,
som det så beprisade sillfisket sprider öfver länet, är den
ytterliga osedlighet, som derunder går i svang, och hvilken sedan
fortplantas på flera generationer. Det tygellösa lefverne, som under
det stora sillfisket 1747—1808 fördes i skärgården och på stranden,
öfvergår allt begrepp. Våldsgerningar, otukt, svordomar och det
gräseligaste fylleri öfvades dag och natt. Från morgon till qväll
raglade fiskaren och arbetaren i huset, på bryggan och i båten,
och nätterna firades de afskyvärdaste orgier, — och huru kunde
förhållandet väl vara annorlunda? Hit samlades ju många tusen
arbetare af båda könen ifrån alla landsändar — för det mesta
afskum —, hvilka för vanära eller oduglighet icke kunde stanna i
sin hemort; ingen polisuppsigt gafs, eller ens kunde gifvas, och
de sjelfva, uti hvilkas händer den var anförtrodd, neddrogos
oemotståndligt uti de rasande lasternas hvirfvel. När sedan fisket tog
slut, då stannade det allrasämsta packet qvar, och vidmakthöll
det moraliska dödstillstånd, uti hvilket en del af skärgården ännu
befinner sig. Alldeles samma styggelse hafva äfven äldre tiders
sillfisken medfört [2]. Man må derföre icke förundra sig om man

[1] Låtom oss dock hoppas att, med en stigande upplysning och deraf
följande sedlighet, denna målning blott skall passa in på flydda tider! B.
[2] På osedligheten i skärgården under sillfisket 1556—1587 göra tvenne
samtida, Peder Clausen och författaren till «Den Norske Son», en förfärande
skildring. Den sednare säger: «I Marstrand og Egnen deromkring paa 10
Miile samle H—r och Skielme sig ved Micheldags Tiider, naar Gud giver sin
Velsignelse. Der er H—s rette Mynstringsplads, og hver H—e giver Tolderen
en Daler, som er noksom bekiendt af alle, som handle derpaa». Uti samma
skrift (Norske Son), hvilken tagit anledning och namn af en uti Aggerhuus år
1581 född vanskaplig gris, som ansågs vara ett förebud till Guds straff öfver
Norges synder, förklarar han grisens hvita hud beteckna «det store H—i, som
især ved Sildefångsten bedrifves», samt påstår, att det snabellika horn, hvilket
stod ifrån grisens näsa, böjdt öfver ryggen, skulle betyda, att «Landets og især
Marstrands Synder skal straffes og komme tilbage, ligesom Hornet bøjes over
Ryggen». Förklaringen, skrockfull, lemnar dock ett historiskt vittnesbörd. Peder
Clausen säger om de äldsta sillfiskena: «Att Menneskenes store Utaknemmelighed
mod Gud og hans gode Gavers mangfaldige Misbrug, som ogsaa det ugudelige
og uskikkelige Levnet de derhos førte, har været Aarsag til at samme ophørt»;
och om det 1556—1587 varande yttrar han ibland annat, att «Indbyggerne i
Vigen vare saa onde imod andre, som søgte derhen for at fiske, at de med Hug
og Slag, Skielden og Banden overfoldte dem, saa at ingen inden eller udenlandsk
kunde sikker fiske iblandt dem, med mindre de vare saa stærke og mange i
Følge, at de kunde gjøre Modværge; ja, stial Garnene tillige med Fiskene fra
mange, og rygtede saavel deres egne, som andres Garn om hellige Dage, naar
de kunde stiæle sig dertil. Foruden det ugudelige Levnet, som de Strandsiddere,
der paa den Tiid boede, øvede med Drukkenskab, H—i og Skiørlevnet, Mord og
Slagsmaal, samt andre grove Laster». Till punkt och pricka inträffade 200 år
derefter samma målning på samma sak.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sat Dec 9 01:38:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/aehbhob/1/0295.html

		Bohusläns historia och beskrifning / Del 1. Historia och allmän beskrifning / 287 (1867) Author: Axel E. Holmberg With: Gustaf Henrik Brusewitz Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|