Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. ALLMÄN BESKRIFNING - III. Ekonomi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fångas horngäddan, hvilken fisk väl i glupskhet, men ej i godhet,
kan mäta sig med makrillen; och är fångsten deraf olika i olika
år, men dock i allmänhet obetydlig. Makrillfisket steg 1864 till
70,770 tjog, värderade till 67,770 Rdr rmt.
Hummer- och ostrontägt idkades med fördel redan för
halftannat århundrade sedan. År 1686 erhöll rådmannen i Uddevalla
Anders Kock & komp. uteslutande rätt till detta fiske, emot
vilkor att hvarje år, ifrån hösten till våren, fylla hofvets behof af
ostron, emot 12 daler s:mt tunnan. Sedermera erhöllo flere af
konung Carl XI samma rättighet; och då landshöfdingen von
Schönleben sökte bibehålla Kock vid dess privilegium, afslogs det,
och hummer- och ostronfisket frigafs åt alla, som ville idka det
(enligt konungabrefvet af d. 18 Juli 1698). Hummern afyttrades
förr till holländarne, hvilka årligen till den ändan seglade till
Strömstad, hvilken stad af detta fiske och denna handel hufvudsakligast
ägde sitt bestånd i förra århundradet. Numera har ett engelskt
kompani öfvertagit hummerhandeln, och hitsänder årligen huckertar,
hvilka äro så inrättade, att hummern kan uti dem föras lefvande
till England. Under resan dör visserligen en mängd deraf, men
handeln lärer likväl löna sig, äfven om vid framkomsten endast
en tiondedel af den uppköpta lefver (?). Denna handel drifves
efter äkta köpmannaprinciper. Hummern, som räknas efter tjog,
måste vara 8 tum lång, för att vara gild; är han det minsta
mindre, räknas två för en; men om han är öfver 8 tum, får
fiskaren dock icke räkna sig det till någon fördel. Har hummern
förlorat en klo, räknas han ej för mera än en half, huru stor
han än må vara, och för att efter behag kunna drifva dessa
prejerier, lära kompaniets agenter på hvarjehanda sätt tvinga
fiskarena att förbinda sig till ett högt vite, om de till någon
annan än dem försälja en enda hummer. Hafva då några
engelska köpmän rätt att stifta lagar för svenska undersåter, eller
förbjuda oss att äta vår egen hummer? [1]
Hummern fångas uti ett slags mjärdar af spjelar,
öfverdragna med ett groft nät, och med ingång i båda ändarne. Till
lockmat användes död fisk. På de fångade humrarne, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
