Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. ALLMÄN BESKRIFNING - III. Ekonomi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Biskötsel idkas visserligen öfver hela länet, men icke till
någon betydenhet. På strandbygden sägas de häftiga och kalla
hafsvindarne motverka biens trefnad. Emellertid torde norra
Bohuslän vara den enda ort i riket, der en man «af den Götiska
skola» kan få läska sig med en klunk mjöd, som någon gång,
fastän högst sällan, bjudes af allmogen.
För trädgårdsskötsel äger allmogen föga håg och fallenhet.
Det hör till sällsyntheterna i fjellbygden att finna ett fruktträd
vid bondgårdarne. På kustlandet är väl förhållandet något, fast
föga, bättre; endast vid ståndspersonernas gårdar finner man
betydligare trädgårdar. Humlegårdar finnas visserligen öfverallt, men
äro sällan så stora, att afkastningen deraf räcker till husbehof.
Endast Oroust är och har länge varit bekant för en betydligare
humleodling.
En vigtig binäring för härvarande fattigare befolkning har
hittills varit färglafvars insamling, hvarom man ock så mycket
vinnlagt sig, att tillgången på dylika lafvar inom länet är nästan
alldeles uttömd. De hämtas nu ifrån Norge, dit hela hushåll i
detta ändamål begifva sig sjöledes, försedda med proviant för ett
par veckor, samt återvända med en ganska god skörd. De
lafvar, som här samlas, äro Umbilicaria pustulata och Parmelia
saxatilis.
Saltberedning utgjorde fordom ett vigtigt näringsfång för
strandbon, men har nu råkat i glömska, hvilket är ganska mycket
att beklaga. På den skoglösa stranden är visserligen saltbränning
numera icke möjlig, isynnerhet som, efter beräkning, 3 à 4
famnar ved åtgå till bränning af en tunna salt; men i norra
skärgården, der hafsvattnet äger sin största sälta, anvisar oss naturen
sjelf ett mindre kostsamt sätt att drifva detta näringsfång. Vid
stormar uppkastas nemligen hafsvattnet uti bergshåligheter, der
det sedan bortdunstar för solen och qvarlemnar en tjock
saltskorpa. Det salt, som sålunda erhålles, är ganska hvitt och
innehåller ingen bitterhet, samt är således icke otjenligt till
köpmansvara. Det vore derföre önskligt, att hågen och industrien hos
de fattigare riktades på saltberedning genom afdunstning; utan
tvifvel skulle de derigenom förskaffa sig en icke ringa vinning.
Inom Bohuslän funnos 1860 följande till bergsrörelse
hänförliga inrättningar, nemligen:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
