Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Näsinge socken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vid tillfallet der omkom, och hvilkens ande vidskepelsen ännu
tycker sig höra vid midnattstid klaga öfver sin ofard. Stället, der
galérerna kommo i sjön, är en liten vik af Idefjordeu vid
Hällsmörk, skyddad på ena sidan af en ofantlig fjellvägg,
Bjuglungaberget och Björnklefven, deruti sagan säger en jätte fordom
uppehållit sig och gjort trakten skada, till dess han slutligen blef dräpt
I denna vik ligger en nedrasad klippa, hvilkens utseende af en
takresning gifvit henne namnet Hällsmörks kyrka. Vid södra
bandet af denna vik, på Glannareudden, ligger ett 100 alnars
långt retranchement, som Carl XII uppfort emot de fiendtliga
batterierna på den gent emot liggande norska Skrifvareön. En
håla derinvid påstår man hafva varit förvaringsrum för krutet.
Retranchementet sattes åter i stånd under 1808 och 1814 års
krig; man har derstädes i våra dagar funnit styckekulor och
bomber, efter de blodiga striderna på Idefjorden 1718.
Hemmanet Pilegården, i grannskapet härintill, är märkligt såsom Carl
XII:s högqvarter under förberedelserna till Fredrikstens belägring [1].
Ur en förträfflig källa på dess ägor, som ännu kallas kong Carls
källa, hämtade han alltid sitt dricksvatten. En gång, berättar
allmogen, stod den store hjelten vid källan och betraktade, med
korslagda armar, huru de törstande soldaterna trängdes omkring
henne; han skall då hafva utropat: «Pilegårdskälla, huru mången
mans törst har du icke släckt»! Det är märkvärdigt, att dessa
ord, innebärande, såsom det synes, en helt allmän och
betydelselös anmärkning, kunnat fasta sig så djupt i folkets minne, att
alla häromkring veta att anföra dem. Då de utsades, voro de
måhända icke så betydelselösa. Månne de framkallades af en
tyst jemförelse emellan den obemärkta källans stilla välgörenhet
och den krigiske konungens förstörelsebringande storhet? — Nog
af! de vårdas af folket såsom ett heligt arf, i likhet med hvarje
annat minne af den utomordentlige mannen, som alltid skall
förblifva en af svenska folkets yppersta hjeltar — en storartad
uppenbarelse från sagans tider, hvilkens hufvudfel emellertid just
var att
«Han kunde icke viks,
Blott falla kunde han».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
