Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uddevalla stad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Länets införlifvande med Sverige underkastade Uddevalla en
kränkning af dess rättigheter, som en lång tid motverkade dess
bemödanden att upparbeta sig ur det lägervall, hvaruti det råkat
under kriget. Carl Gustafs plan att, på bekostnad af Uddevalla
och Kongelf, upphjelpa Göteborg och Marstrand, är bekant. Ur
politisk och statsekonomisk synpunkt betraktad, var denna idé
ganska lycklig; men ur moralisk åter ingalunda berömvärd,
såsom syftande på ett brottsligt ingrepp uti värnlösa undersåters
nyss besvurna rättigheter. Enligt denna plan förlorade Uddevalla
d. 28 Maj 1658 sin stapelrätt, och förvandlades till uppstad.
Borgerskapets besvär häröfver upptogos med ovilja, och då, strax
efter konungens död, desamma förnyades, tillsade regeringen
staden, «att gifva sig tillfredz och afvänta hvadh Gudh, Tiiden och
Hans Kongl. Maj:t bettre fram, dhen till godho, täcktes disponera
och vederfahra låta». Med icke otydliga ord antyddes dock
borgarena, att aldrig mera tänka på stapelrätten. Göteborg och
Marstrand anvisades dem såsom de enda städer, dem de i
handelsväg fingo besöka. Sjelfva landthandeln inskränktes på det
sätt, att staden fick idka sådan endast norr om Inland, likväl
utan prejudice för Marstrand, och med det af vederbörande
troligen icke omtyckta vilkor, att «handtera allmogen höfligen och
vähl». Det enda staden erhöll, var en ringa källarefrihet på några
åmar vin och 4 läster tyskt öl [1]. Med året 1664 började dock
utsigterna för Uddevalla att klarna. Det beviljades då rättighet
att med trälaster besöka svenska och finska städer, samt derifrån
importera salt och spannmål, men inga andra varor. Äfvenledes
erhöllos åtskilliga förmåner, till hjelp vid uppbyggandet af de
1644 afbrända publika byggnader, och kronans andel i de uti
staden fallande sakören anslogs magistraten till aflöning. År
1667 ökades dessa förmåner såtillvida, att seglationsfriheten
utvidgades, att stränga förbud utfärdades mot obehöriga personers
landthandel, staden till förfång, och att Saltkällans hamn gafs
denna till enskild lastageplats [2]. På ett ovanligt välgörande
sätt gåfvo dessa medgifvanden näring åt stadens egen inneboende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
