- Project Runeberg -  Bohusläns historia och beskrifning / Del 2. Norrviken, Sunnerviken och Oroust /
244

(1867) [MARC] Author: Axel E. Holmberg With: Gustaf Henrik Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uddevalla stad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

följd häraf vidtagna åtgärder må nämnas, att allmogen
uppmanades att biträda vid nödiga vägrödjningar och strömrensningar, till
hvilket ändamål kronan dessutom anslog 5,000 daler, samt att
allmogen förbjöds föra sitt timmer till Fredrikshall, hvilket förbud
vidare skärptes genom 1720 och 1729 årens författningar [1].
Staden kunde dock icke motstå de frestelser till prejerier och
förtryck, som härigenom erbjödo sig; och då Dalslands och
Vermlands allmoge inkommo till regeringen med högljudda klagomål
deröfver, gjorde Göteborg försök att få trähandels-privilegierna
öfverflyttade ifrån Uddevalla och på sig. Syftet vanns väl icke
fullkomligt, ehuru regeringen 1690 uttryckligen hotade dermed;
men Göteborgarne medgafs likväl tillstånd att lasta vid Saltkällan,
och Sjelfva, der de kunde, anlägga sågqvarnar [2]. Omsider, efter
vidlyftiga skriftvexlingar, kom allt åter på sin gamla fot.
Uddevallas privilegier på trähandeln blefvo okränkta och på nytt af
vederbörande konfirmerade, trots Göteborgarnes intriger och
allmogens ansökningar att sjelf få utskeppa sitt timmer.
Trävaruexporten, hufvudsakligast till Frankrike, har alltsedan utgjort en
väsentlig beståndsdel af Uddevallas rörelse, och befinner sig för
närvarande i stigande. Intressentskapet uti sågbruken upplöstes
likväl vid början af 1840-talet och alla aktier deri inlöstes af
en enskild person, majoren Koch.

År 1690 lade en eldsvåda två tredjedelar af Uddevalla stad
i aska. Att mildra följderna af denna olycka, begärdes en
nederlagsfrihet på åtskilliga utländska varor, hvilken blef förvägrad.
Men 1699 tillvann sig staden en icke obetydlig fördel. Redan
1683 hade Uddevalla fått rättighet att för sitt eget och länets
behof upphandla från Vermland 400 skeppund jern, men icke
derutöfver. Nu erhöllo Vermlands bruksägare tillåtelse att från
Uddevalla utskeppa sitt jern, emot en något högre tull än den,
som erlades i Göteborg. Denna förhöjning, som åsattes i
anseende till jernets lättare transport till Uddevalla, än till


[1] Förbudet af sistnämnda år var så strängt, att det hotade öfverträdaren
med varans förlust och 2 års arbete på Marstrand.
[2] Slag i saken till Göteborgs fördel tänkte landshöfding Schönleben göra,
då han lade beslag på ett i Uddevalla liggande holländskt skepp, lastadt med
trävaror, 1695. Men hans föregifvande, att han behöfde effekterna till Göteborgs
försvarsverk, kunde dock icke rädda honom från en sträng skrapa för detta våld,
som verkligen till sina följder blef af nytta för Uddevalla.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:58:08 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aehbhob/2/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free