Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uddevalla stad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
först uppstått hos denna ädla qvinna. Den sanktionerades af
kongl. maj:t den 12 Mars 1774 och begynte sin verksamhet den
13 Juli 1776. — Om anledningen till stiftandet af Gustafsbergs
barnhus hafva äldre personer berättat följande. Grossh. M. Koch,
som i sitt förra gifte hade Knapes syster till äkta, ägde flera
fartyg tillsammans med honom. Ett af dessa, i hvilket de ägde
hälften hvardera, skulle utklareras på en längre resa. Knape
hade gifvit Koch, som var korrespondentredare, ordres en gång
för alla att assurera äfven hans (Knapes) andel. Antingen af
glömska eller annan orsak uraktlät Koch detta och fartyget gick
förloradt. Knape gjorde då anspråk på den assurans Koch för
sin del erhållit, hvilket afslogs och process uppstod. Så väl vid
rådhus- som i hofrätten förlorade Knape, men fullföljde och gjorde
enkom en resa till hufvudstaden för denna angelägenhets skull,
begärde och erhöll företräde hos Gustaf III, men vann icke
ändamålet med sin resa. Han vände sig då till Schröderheim,
statssekreteraren, och föreslog för denne att han skulle för konungen
framställa, att om det vore möjligt att vinna processen, så ville
Knape donera allt hvad han ägde, så i löst som fast, till en
välgörenhetsinrättning för värnlösa barn. Konungens svar utföll
gynnsamt. Riksrådet Scheffer uppsatte testamentet; högsta domstolen
fällde utslag i processen och Knape vann. Andra tillskrifva, som
ofvan nämndes, idéen till barnhuset Knapes varmhjertade fast
sjukliga maka. Så väl det ena som det andra kan äga grund. —
Angående sättet huru Knape blef ägare af Gullmarsberg, berättas
följande. Knape besökte en gång detta fältmarskalk Aschebergs
f. d. säteri, och blef der varse ett väggur, hvilket han igenkände
såsom förr tillhörigt sin mor (fru Inga Knape, född 1693, † 1762).
Han frågade inspektorn om han kunde få köpa uret, emedan han
icke ägde något annat minne af sin fattiga mor. Inspektorn
svarade att detta icke lät sig göra, men Knape envisades, och bad
inspektorn skrifva till ägaren derom. Från denne erhölls det svar,
att intet finge skingras från egendomen, men att om Knape ville
köpa det hela, så vore det till salu. Knape inköpte då
Gullmarsberg med underlydande hemman. Vägguret finnes och
tjenstgör ännu på Gullmarsberg. — Anders Knape beskrifves mera
som en barsk och sträf än som en vänlig och ömsint man, den
der likväl värderade ett godt infall eller svar. En pojke kom i
något ärende till Gustafsberg, som före Knapes tid hette
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
