Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
v. Platens självbiografiska anteckningar, säges,
att denne »kanske var den störste språkkännare,
vilken ännu levat i Finland, liksom han helt
säkert var ett av de största original vi haft».
Hans mormor blev hans egentliga uppfostrarinna
och under hela sitt liv bevarade han henne i
trofast och tacksamt minne. Då en eldsvåda en
gång under senare år härjade hans hem,
ansträngde han sig främst att bärga undan elden
sin mormors porträtt, vilket han ansåg vara det
dyrbaraste han egde.
Som ung officer tjänstgjorde han under kriget
på Sveaborg och upplevde där både belägringen
och fästningens nesliga överlämnande i
fiendehänder. Efter kapitulationen fick han jämte sina
båda kusiner, löjtnanterna v. Kraemer, tillåtelse
att begiva sig till Gammelgård. I sin
självbiografi har han skrivit om detta besök:
»Med långa näsor nalkandes vårt gråa hem,
står vår Mormor oss till mötes i Farstugan,
ropande: ’Kom hit, att jag får spotta er i synet’,
vid det hon moderligen tog oss i luggen.
Troligen hade hon också bättre värnat Sveaborg, än
vi alla där gjorde med Comendanten i spetsen!
ty oförskräckt umgicks gumman med de på
gården kringflygande kosackerna, hållande
brännvinsflaskan i handen, sedan de unga damerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
