Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag vågar ännu litet hoppas
Att vänskapsblomman för mig knoppas
Ehuru skilda från hvarann
Jag aldrig dig förgäta kan.
Del band med hvilket hjcrtat knytes
Af mig åtminstone ej brytes
Fast jag snart blir af dig bortglömd
Du af mig evigt blifver gömd.</poem>
Till Adelalde Ehrnrooths allra tidigaste
barndomsminnen hörde en lilen upplevelse, som hade
gjort ctl djupt intryck på henne och som hon
senare i livet ofta omtalat.
Det hände en dag, medan familjen på Sesta
satt vid middagsbordet, att en gammal soldat
trädde in i köket och bad att få tala med
generalen. Då budet framfördes till generalen,
anmärkte någon inne i matsalen, att soldaten väl
kunde vänta, tills middagen var slut. Men
husets herre själv steg genast upp från bordet och
gick ut i köket. Då han kom tillbaka, följde
soldaten med och en plats dukades för honom vid
familjens middagsbord. — »Han skall äta med
oss», bestämde generalen, »det var han som
bar bort mig, när jag låg sårad på slagfältet».
Denna lilla tilldragelse kunde väl ge skäl för
antagandet, att Adelaïde Ehrnrooths fader hade
stått modell för generalen i Runebergs dikt.
Ett annat barndomsminne har författarinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
