Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
deck, och sjösjukan arbetade mig horribelt. Nu
var det hans tur att skratta. Det förargade mig
och han började misshaga mig alldeles otroligt.
Då märkte jag huru han presenterade sig för
Axel och. Rosa; converserade med dem; var artig
mot alla, men låtsade ej se mig alls. — Gud vet
huru jag var till mods; men allt retade mig livad
han gjorde; och såg han tillfälligtvis på mig,
hade jag all möda ospard att vända honom
ryggen; kunde dock ej låta bli att lyssna på hvad
han sade och hörde Axel kalla honom Baron
Baner. — Hvarför jag var ond på honom vet jag
ej — kanske för att jag kände alt jag höll på all
bli alltför god på honom. — På hafvet måste
man dock bli bekant med hvarann; dagen derpå
var jag redan mycket upptinad. Från Ystad till
Stettin voro vi endast följande passagerare:
Ge-heime-Rådet Ramsay med son, Baner och vi.
livad var att göra? — Min sjösjuka flög sin kos
och Baner var sä vacker; jag blef vid ett brillant
humeur; mundhöggs med Volter Ramsay,
dansade och flög som en fågel, och Baner skakade
blott sitt vackra luifvud och sade: Om jag vore
så ung som fröken!» — Det rörde mitt hjerta,
och jag satte mig alt prata med honom, ty han
såg ej glad ut. — Men glädjen smittar, i
synnerhet när den är så epidemisk som min ibland; och
slutet blef att han berättade om sig sjelf; om sin
hustru och sina barn, — här föll jag honom i
talet: — Likna de baron?» — frågade jag.
Ja mycket , sade Baner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
