Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var jag så uppsluppen att en sådan småsak
föreföll mig lielt ymklig; — jag hade varit kapabel
att sliga ned till Orcus och slåss med Cerberus,
om någon proponerat det och vist mig vägen.
Rosa och Axel stego tappert men dock försiktigt
ner; men jag rusade ner som ett yrväder,
visserligen risquerade nacken; men jag litade på mina
goda fötter, som än aldrig svikit mig. Nu märkte
jag att gubben, vår guide, mer och mer började
rysta på liufvudet, men han sade dock intet.
Wolfschlucht och Teufelsbriicke voro 1111
passerade och vi befunno oss i Der tiefe Grund; en
mörk, vacker, granbevuxen dal. Härifrån bar
det åter uppför och vi hade med oss på vår
himmelsfärd en åsna, Rosas och min älskling, en
riklig engel i åsneskepnad, som turvis bar henne,
lurvis mig, när vi voro trötla att stiga uppför de
branta backarne. Jag är ingen hjeltinna i
upp-försbackor; då flämtar jag som en fisk på landei.
Jag minns, gudnås, ej ordningen huru vi besågo
allt; men mycket vackert sågo vi och passerade
den dagen Hochstein, Liljenstein, Hohenslein och
Himmelen vet säkert hvad de alla stenarne heta,
men jag, arma, — har glömt deras namn som
numera sväfvar i bara roccoco fagoner för mitt
minne; men ställena har jag bibehållit der så
mycket bättre. Mot qvällen komino vi till det
vackra Amselgrund, med Amselfall. Friska gröna
löfträn skuggade lätt hela stället; blott i
bakgrunden blefvo skuggorna tätare och mörkare af
skyhöga granar och klippor, och i midten af den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
