Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vackra taflan hoppade en klar bäck, som störtar
ner för elt ihåligt berg, utför hela dalen, och
sjunger under vägen så melodiskt som böljan
blott kan sjunga, och lemnar klara daggdroppar
på gräsen och blommorna på sin muntra färd. —
Det led åter mot qvällen och den natten
passerade vi pä Der grosse Winterberg. Men innan
vi hade kommit så högt voro vi nästan halfdöda
af trötthet. Då fingo vi oss hästar och på
hästryggen var jag åter i mitt element, ehuru svårt
deras fötter hade att leta sin väg emellan
trädrötterna och trappstegen i bergen.
Sjelfva vägen, eller passagen der vi foro fram,
var icke bred, utan på sidorna, till höger och
venster om oss, voro mörka precipicer, som
gjorde vägen oändligen vacker, ehuru visserligen
något vådligare. —
Vår färd liknade alldeles fabeln 0111 haren och
skjöldpaddan; Axel, som envisades att gå till fots,
följdes av guiden och Rosa, som sagta redo vid
hans sida, under det jag otaliga gånger färdades
uppför och så tillbaks till dem igen, på min lilla
snabblöpande fåle, som var lika uppspelt som
jag sjelf. Gamla guiden steg fram till mig och
sade: Var försigtig min unga Freulein, ni kan
bryta nacken af Er . — Jag vände mig 0111 och
såg på honom, gaf min snälla springare blott en
duktig klatsch; det bar af i carrière och inom
ett ögonblick hade gubben förlorat mig ur sigte;
endast echo hämtade honom ljudet af mina
muntra skrattsalfvor. Han gick då till Rosa och
5 — AJelaide Ehrnrooth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
