Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hen Foss, otåligt ryckande på axlarne, steg upp
ocii gick till fönstret. Vi lemnade Klinkowström
på halsen på Axel och satte hos Gubben Foss oss
ner att prata. — Då tog gubben oss i hand,
lackade oss för del nöje vi hade skänkt honom,
önskade oss en glad resa och en glad framtid
och sade till slut, nästan med tårar i ögonen:
Vill De iide taga emot detta, till Erindring af
mig? Härvid lade han i hvarderas hand en
liten ask, och i den låg en ring och en
afskeds-helsning från honom. — Derpå steg han upp,
kramade ännu hjertligt våra händer och tog
af-sked. .Tag följde honom med ögonen så länge
en skymt af honom syntes, och hade lust all
kasta mig ut genom fönstret efter honom. — Del
föreföll sig mera hmc/t att okas tillsammans med
Klinkowström och jag gaf honom god dag och
satt och såg utåt gatan. Då märkte jag att någon
sväfvade af och an förbi våra fönster, och hade
troligen en god stund manövrerat sålunda. Del
kostade mig ej mycken möda att gissa hvem det
var och jag öppnade fönstret. — Bönches vackra
ansigte tittade in, såg omkring sig i rummet och
frågade om allt var i ordning till afresan. Jag
svarade skrattande att han finge komma in, och
så litet detta än var svar på tal, tycktes det
dock vara livad han väntade. Men nu råkade
han ut för Baron Klinkowström och maken [tilll
fluide de bouchc, hade han ej tänkt sig. Alla
krigshistorier sedan syndafloden kommo nu på
tapeten — hvar egentligen baron bivistat dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
