Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att begära ljus af conducteuren för tåget, som vi
ej mera fingo fatt på; han var i en annan vagn.
— Bäst som det är, gjorde vagnen en culbutte
i ett dike, hvarur hästarne ej mer orkade draga
oss upp, — och vi måste stiga ur vagnen i det
rysligaste regn. — Det hade varit en kuriös tafla
alt betrakta alla dessa olika ansigten ocli miner,
(om ej mörkret nemligen förhindrat det) hos
livar och en af dem som nu stodo der bra häpna
och handfallna i stockmörka natten, på en öppen
landsväg. — Axel grälade med kusken och gaf
hans intellectus det ena epitetet mindre
smickrande än det andra; kusken murrade emellan
tänderna hvarjehanda grofkorniga eder; General
Ovander stod lika lugn och tålig som förut; lilla
Rosa stackare gret af riiddsla och höll Axel i
rockskörtet — och jag — jag blef i hast förvandlad
till en annan varelse, det for i mig något af ett
finskt troll; jag kände mig nästan i mitt element
och fann en sorts vild lust i stormen och ovädret
som liveno omkring mig. — Jag vet ej hvadan
det kommer sig, men när någon fara varit på
färde har jag än aldrig rönt en skymt af den
känsla som kallas räddsla; tvertom; då stiger
alltid en trottsig, hednisk ande upp hos mig och
ögonen gnistra som på en trollpacka. — Jag
undrar om jag är riktigt christligt döpt? — jag måste
engång fråga gamla Nastola presten om den
saken, annars är jag ej tranquil. Jag törs dock
aldrig säga för någon hur litet rädd jag är; de
skulle väl anse mig för det mest oqvinliga och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
