Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gons lott, för att ej finna sig litet häpen och
dé-contenancerad. — Instinkten drcf oss till Weissen
Schwan, ett värdshus som för sitt renliga namns
skuld bordt herrbergera oss som i Guds kålgård.
Men lika litet agrément en natt, passerad på
gatan i oväder erbjuder, nästan lika litet erbjöd
oss äfven Weissen Schwan. Det lönar ej mödan
att omtala de lidanden man utstår på dåliga
värdshus; de som försökt dem veta nog huru del
smakar och de som ej gjordt det kunna ej fatta
det. Alldeles lika förhåller det sig med
kärleken!! —
Efter nattens misère hoppades vi vara alla
våra lidanden qvitt, ty vi hade numera bara
ångbåtsfärder i perspectiv, och detta ljufva hopp
banade väg till många rosenfärgade drömmar,
som besökte våra, i dunbolster, insyltade själar
och kroppar.
Men hoppet är väl den största bedragerska
under solen! Vår ångbåtsfärd på Main till
Frankfurt var oterribel, ohygglig, omensklig, odräglig,
ogemen och ännu många flere o, som beteckna
fasa och horreur. —
Att sitta från 5 om morgon till 9 om qvällen
i fult väder (således under däck) packad och
qväst, utan mat, — der fanns ej provisioner för
*4 af societeten — utan frihet, i elak lukt,
knuffad och trängd, med mera sällskap än man kunde
uthärda, — ty allt hvad lif och anda hade, kröp
under däck, — allt detta var inte i vår genre.
Jag var så sjuk dertill, att jag ämnade gå till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
