Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på den yraste glädje. — O! 1 gande Riddare, som
solven den eviga sömnen sedan secler tillbaka
ocb som tagit med i Er grift detta bergfasta
mannamod ocb den ädla tidsanda, som numera äro så
sällsporda, — det svälvar, tror jag, än en flägt af
Eder anda öfver ruinerna af edra grusade
borgar, som gjuter vördnad i de lättaste sinnen.
Tankar nid Rhen.
Bölja som svallar och flyr
Klagande, under min fol,
Hvart månne kosan du slyr? —
Hvem lar din klagan emol? —
Tankarnas vingar sig fåfäng! blott matta,
Kan ej ditt sällsamma tungomål fatta!
Lyssnar jag, kan jag ändå
Sagorna icke förstå
Som du förteljer 0111 hänfarna liden,
Jordad och glömd, och för evigl förliden!
Bleknade vålnader stå
Säkert och höra derpå!
Dolda och tysta, sin irrande anda
Sagta med böljornas suckar de blanda,
Klaga alt bortvissnad barm,
lljerlal med känsla så vann,
Kyles och frysa i griflernas sköte.
Borgarna sorgset bloll slå,
ödsliga, toma och grå.
Gästfrihet kommer ej mer der till möte!
Saknar den stridsvanda värd.
Rustad i hjclm och i svärd
Fjerran han drog att sitt hjelteblod gjuta,
Frimodigt, gladt för sin Gud,
Äran, sin pligl och sin Brud.
Mosslupna stöder på grafhvalfvcn luta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
