Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klara. — Axel hade recommendations bref till ett
bankirshus Gestrin et Wagner, som voro till den
grad beskedliga och välmenande, att de förde oss
omkring staden, dagarne igenom. Fru Gestrin
tog Rosa och mig i sin vagn (Axel hade i sin tur
insjuknat), förde oss till Elbepaviljongen, den
nya och den vackra, och till Engelska
Trädgården, der vi kommo alldeles i extase öfver de
gudomliga blommorna. I synnerhet minnes jag ett
sorts Chinesiska liljor, både röda och hvita,
mycket stora och så gudomligt vackra och
välluktan-de, att jag velat ge en stump af min lifstråd att
afklippas för att i min tur få afklippa en af
dessa, — heldst en hvit. — Ända hittills kan man
väl ej begripa hvad plåga vi hade af de goda
mcnniskornas välvilja; vi voro ej nog
otacksamma heller för att röna denna känsla; men sedan
föll det dem in att skicka oss såsom
honneurs-vakt sin första commis, compagnon, eller hvad
han var och den der plågade mig åtminstone så
outsägligt, att jag riktigt gjorde våld på mig för
att ej visa det. Endera var han bekajad i Rosa
eller i mig, eller kanske i oss båda, ty han
förföljde oss öfverallt och hemsökte oss dessemellan
i vår egen boning. — Vi sågo en qväll på stora
Operan Hugenotterna; man lär måsta höra den
flere gånger för att fatta den, ty med all min
kärlek för musik, gjorde den på mig föga intryck.
— Deremot kunde vi skratta oss sjuka på lilla
Theatern åt den galna Komikern Willhelmi från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
