Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skap i bondkojan var helt simpelt en ung Svensk
Artilleri-Lieulenant, som heter Björkman. Det
var således ett rätt piquant litet äfventyr att
sitta, drifna af storm, i en liten bondkoja, med en
författarinna och en ung Lieutenant. Axel gick
ut att plocka blåbär med de andra passagerarena,
och under tiden hvilade vi i stugan. Rosa och
fru Pfeiffer sutto på de enda stolar som fanns,
jag låg på halmen på golfvet ocli Lieutenanten
salt vid mina fötter! Tablean vivant!!!
Nu fick jag igen en dum idée i mitt hufvud. —
Vi hade 5 dar att passera på ångbåten, tänkte jag,
och hvarmed skall tiden fördrifvas. Det blir
rysligt enformigt! —Jag börjar coquettcra för
Lieutenanten, så roar jag oss begge. — Sagt och
gjordt! Jag börjar göra små frais de
coquette-rie», — och i början var det roligt nog. — Vi
blefvo så omsorgsfullt vårdade, och fastän det ej
stod i någons magt att skaffa oss en plats under
däck, bäddades vi på alla herrarnos kappor, till
natten, på däck, Lieutenanten spände ett segel till
tak ål oss, och höll vakt öfver oss när vi
slumrade in. — Vi bådo honom att inte genera sig
så och inte förkyla sig för vår skuld, men han
sade att han ville se oss sofva, då han ej sjelf
kunde göra det, och begärtc blott min kappa att
svepa omkring sig. — Det var väl det mindsta
jag kunde ge för alla sina pelsar han gifvit oss,
och hela den natten var vädret mycket vackert.
— Till slut märkte jag att Lieutenanten dag från
dag blef mera sentimental och 1111 ångrade jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
