Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
souvenirer, —) och vi skrcfvo våra namn i hans
album. —
När vi kommo till Stockholm, foro vi åter
omkring, dil vi ej hunno sisla gången. Lieutenanten
följde som en hund med öfver allt. — I morgon
fara vi, gud ske läf lill Uppsala, tänkte jag, och
så äro vi väl honom q vilt. Fru Pfeiffer följde
med oss, men vi voro ej mer än en eftermiddag
i hela staden. — Del kostade på mig, ty jag blef
förtjust i den älskvärda Oncle Robert Kraemer.
som kom lill oss, när han fick veta alt vi voro
i stan, och passerade aftonen med oss hos
öfver-stinnan Silfverstolpe. — Ilade han längre fått
vara med oss, tror jag vi blifvit hans favoriter,
lian var redan på god väg att tycka om
Jeannettes barn . Så tidigt andra morgon, vi än reste
af, följde han oss på ångbåten och hade skrifvil
små nätta verser, åt oss, under natteris stillhet.
Hvem tror man att var den första alt ta emot oss
i Stockholm? — Jo Lieutenanten, Björkman, min
skugga, som i full uniform stod på quai n! —
Jag blef riktigt förtvifladl! Det är rätt ät
dig, coquetta markatta! hviskade mig en
hämnande Nemesis! —
Men min gud , tänkte jag som pojken i fabeln,
förslår du dig då inte på raljeri!? —;
Han förstod sig rakt intet derpå, utan var
verkligen kär på fullt allvare. —
Sedan han förföljt oss på gatan, vid table
d’hôte, till vårt qvarler — öfverallt, — sade vi
alt vi ännu hade en liten inpackning att göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
