Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nes tankar och taga hennes intresse i anspråk
och som hon ville framlägga för en större
allmänhet. — En sommarresa, som hon 1865
företog till Schweiz, gav henne även stoff till en serie
ledigt skrivna kåserier och reseintryck, som hon
sedan införde i kalendern .Gråsparfven».
Ett av de dystraste och sorgligaste skeden i
vårt lands historia under senare delen av
1800-talet utgöra de fruktansvärda nödåren 1867—68.
Eländet bland de stora svältande skarorna, som
från de av missväxt och felslagna skördar mest
härjade nordliga bygderna strömmade ned till
landets sydliga delar, var oerhört och ökades
yttermera av sjukdomarna, som följde hungern
i spåren. Envar, som bara möjligtvis kunde det,
sökte hjälpa till att lindra de fasansfulla
lidandena.
Adelaide Ehrnrooth gav sin skärv i form av
den 1868 tryckta kalendern »Gråsparfven. Nytt
och gammalt på vers och prosa, ulgifvet till
förmån för Arbetshuset». Som inledning står
dikten »Fåglalåt» av Z. Topelius. Skalden gisslar
där sitt folk för att det låtit ett överdådigt och
slösaktigt levnadssätt vinna insteg i landet,
hungersnöden var ett rättmätigt straff för
vällevnaden, och varnande och manande utropar han:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
