Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
des jämte honom av en manlig lärare, icke såsom
brukligt var för flickor av en guvernant. Hon
är sin fosterfars ögonsten, han är stolt över att
hon utvecklats till en självständig ung kvinna
och icke är en av de där, som gå och sucka i det
gröna >, utan har »karaktärsstyrka som den
styvaste man och ett mod, som skulle anstått en av
de gamla karoliner».
I rummet befinner sig ännu en tredje person,
en ung man, som sitter i en gungstol och tyst,
liksom frånvarande endast lyssnar till regnets
smattrande och stormens dån därute. Han är
blind.
Medan ovädrets raseri alltjämt tilltar, ökas
stämningen av oro och ängslan därinne, ehuru
kapten Pistol söker dölja sin ångest under en
dundrande försäkran, att han äntligen skall lära
Dagmar den satungen», när hon kommer hem,
att han är karl för sin hatt och inte tål sådana
upptåg.
Under en lång, ångestfull tystnad uppfångar
slutligen den blinde med sin fina hörsel ljudet
av en sjungande kvinnoröst och hundskall, som
genombryter älvens brus och stormens rytande.
Dagmar träder in, och även läsaren överraskas
av att i stället för en manhaftig amazon, som
enligt fosterfaderns försäkran red som »den
värsta kosack», se en fin och kvinnlig ung flicka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
