Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i själva verket alls inte nya och Ellen Keys
skildring av sekelslutets kvinnotyp visade »kall
ensidighet hos förf. — Nej, jag igenfinner absolut
inte denna genomsnittstyp hos mina unga
lands-maninnor! utropar A—i—a indignerad.
»Slutrefrängen av allt teoretiserande 0111 kvinnan och
mannen är», fastslår hon, såsom hon gjort det
mången gång förut, att vardera måste få sin
frihet att föra kampen för tillvaron så gott de
det kunna och förstå.»
En annan meningsstrid, i vilken A—1—a vigt
och spefullt högg in, var en polemik i
Militärtidskrift för 1897 (mars—okt.), där Sveaborgs
kapitulation avhandlades. Såsom dotter till krigaren
från 1808 hade hon naturligtvis ofta hört denna
händelse omtalas både i hemmet och i
umgängeskretsen. Några bindande bevis kunde hon ju lika
litet som någon annan framlägga i frågan 0111
brottsligheten hos de kvinnor, som anklagades
för att under Sveaborgs belägring ha spelat
fästningen i ryssarnas händer. Men udden i hennes
inlägg riktades mot sättet att i denna sak
sammanblanda historia och skvallerhistoria, och hon
var synbarligen vid ypperligt humör, då hon
nedskrev den drastiska rubriken Kvinnfolk ä’ ändå
folk över sin i Nya Pressen (n:o 319) införda
artikel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
