- Project Runeberg -  Ernst Moritz Arndt's Resa genom Sverige år 1804 / Första Delen /
100

(1807-1808) Author: Ernst Moritz Arndt Translator: Jonas Magnus Stiernstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

huru litet man behöft tänka derpå. Man
hugger unga, 15 till 20 åriga tallar, alltid de
vackraste och rakaste, afbarkar och spetsar dem,
och nedstöter dem som pålar i marken, på 3
till 6 fots afstånd ifrån hvarandra, alltid 2 och
2 tillhopa; sedan klyfver rann andra tjockare
tallar, äfven granar, i 4 eller 6 delar, och
lägger dessa radtals snedt på hvarandra
emellan störarna, till 2 eller 3 alnars högd, och
sammanfogar störarna med vidjor. På sidorna
af gärdesgården sätter man tillika några andra
pålar till stöd för densamma, med 5 eller 10
alnars afstånd emellan hvar och en. I Provinser
som äro fattiga på skog ser man dock, att
nöden är menniskornas bäste läromästarinna: der
finner man äfvenså fasta gärdesgårdar,
sammanflätade af en- och tallqvistar.

På vägen till Arboga ser man vackra
byar och landtgårdar, samt sköna ägor, och
emellan backar beväxta med barrskog, som är
mest allmän i Sverige, ser man här och der
ensligt stående ekar, askar, aspar, björkar, samt
äfven rönnar och oxelträd. Trägårdar finner man
här ofta, och hüsen äro nästan alla rödfärgade.
Då man nalkas Arboga blifver nejden mera
angenäm; de vidsträckta öppna fälten
inskränka sig på båda sidor mer och mer, i
synnerhet ser man en kedja af skogbeväxta
kullar, förskönade genom deras hvita snödrägt,
i sagta stigande höja sig söderut längs efter ån.
Man finner nu mera skog, och Wästmanlands
oxbespända körredskaper börja visa sig. I
denna Provins nyttjar man allmänt mera oxar
än hästar. Man skor dem ordentligen, och
spänner dem för långa kärror och vagnar,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:58:12 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aemsvresa/1/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free