- Project Runeberg -  Ernst Moritz Arndt's Resa genom Sverige år 1804 / Första Delen /
102

(1807-1808) Author: Ernst Moritz Arndt Translator: Jonas Magnus Stiernstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Resa ifrån Upsala till Götheborg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Wästmanland, liknar mycket Småland. Här och der
på skogen ser man dock enstaka åkerstycken och
ängar. Vädret var vackert, solen var klar
och värmande, den smältande snön strömmade
i små rännilar utföre vägen, skogen svigtade
för svalkande vindar, och foglarnes sång
skallade rundt omkring; min häst syntes vara den
enda varelsen, som ej visade någon munterhet.
Ibland fogelsången hörde jag ljudet af
en glättig menniskoröst, såsom en angenäm
episod. På en sten vid vägen satt en gammal
soldat, med grå jacka och röda byxor, men
hvilka dock genom lappar af flera färgor till
det mesta förlorat röda färgen. Hans skor
voro mycket trasiga, och han hade upphängt sina
våta strumpor att torka i solskenet; hans
öfriga lilla egendom låg i en öppen korg.
Under det han i denna ställning rökte med en
mycket korrt tobakspipa, söng han glättigt en
gammal visa, af hvilken hvarje vers börjades
med dessa orden: När Konung Carl de Danske
slog. Jag höll stilla, hörde på honom, och
kastade några styfver i hans mössa. Nog var
vädret vackert, men i alla fall var det något
nytt för mig, att se en dylik grånad man
sitta i snön och sjunga. Man kan ej föreställa
sig, huru långt uppfostrans och vanans magt
kan föra en menniska, och hvilket förträffligt
väsende menniskan är, som kan bildas på så
mångfalldigt sätt. Härvid påminner jag mig
vintern i Stockholm; vid en köld af 17 till 23
grader, som der är vanlig i Januarii och
Februarii månader, såg jag menniskor, som voro
mycket dåligt klädda, och förmodeligen ej
bättre uppvärmda invärtes, icke dessmindre hela
dagen uthärda att vistas i fria luften, utan att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Feb 12 15:15:57 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aemsvresa/1/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free