Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Resa ifrån Gefle till Jemtland och derifrån tillbaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
småtroll äro blott muntra, och alldeles icke
skadliga. De sitta ofta i stenar, som hafva
circelrunda hål, och kallas älfqvarnar.
Deras röst skall vara så omärkbar som
susningen af en vind; om något hårdt rop hörs i
skogen, så är det skogsrå som ropar, och
då skall man blott svara med ett He! så gör
det ingen skada.
Sagan om den så kallade Strömkarlen är
rätt skön. Enligt gamla vantron, sitter han
i sitt blåa djup och spelar harpa. Om barn
tillfälligtvis i enslighet få se honom, så
gifver han dem god röst och håg för
stränginstrumenter, ty han lefver i en evig musik.
Han spelar i sjöar och strömmar när
älfverne dansa, hvilka derföre för sina
midnattsbaler gerna utvälja gröna platser nära vid
vatten.
Näcken åter är en elak vatten-ande.
Jag har förut omtalat, huru man fordom
midsommarstiden offrade i källor, och äfven
badade i dem, samt hur man i allmänhet
tillköpte sig denne skadlige vattengudens
ynnest genom något slags metall, den man
kastade i vattnet. Man har ännu några små
verser, hvarmed man gäckade honom, sedan
man försäkrat sig emot hans knep. Man
kastade metallen i vattnet, och nedsteg sedan
i det man sade! Näck, Näck, Nåleputa, du
är på land, men jag är i vand. (vattnet)
När man sedan steg upp, tog man sin metall
tillbaka och ropade: Näck, Näck, nåltjuf,
jag är på land, och du i vand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
