Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Resa ifrån Gefle till Jemtland och derifrån tillbaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
menniskor sprungo så långt de möjligen
kunde komma. En ung Officer, som var
närvarande, och som meddelat mig denna
Anecdot, såg tvänne Helsingar stå vakt framför
krutmagazinet. De sågo tydligt faran, och
de flyktande menniskornas ångest, men de
stodo ändock helt kallsinnigt qvar på sin post.
Den unge Officern ropade åt dem, att de
skulle fly och rädda sig tillika med de
öfriga. ”Nej, svarade de, vi villje vänta, till
dess Corporalen kommer och befaller oss
gå.” Corporalen kom icke. Elden fattade
uti Magazinet, och en gruflig explosion
förde alltsammans högt upp i luften.
Rundtomkring lågo stockar, stenar och krossade
menniskor, men våra bägge soldater blefvo
oskadde qvar på stället, i anseende dertill,
att de stodo alltför nära under det luftdrag,
som slungade byggnaden långt ifrån stället.
Nu mera kunde de således med trygghet
beskåda förödelsen. Den får ej vara
vekhjertad, som vill möta sådana män i striden, då
de hafva dugtiga anförare.
Efter ett muntert samtal med dessa
raska krigare, som slutades med ett
godhjertadt handslag och en sup, afreste jag klockan
sju. Den halfannan mils långa vägen till
Mo Myskje består nästan icke af annat, än
skog och ängsmark. Jag passerade midt
öfver det rika guldberget, och påminte mig
härvid alla de lustiga sagor jag hört af den
ärlige Daniel Danielsson. Wägen går öfver
kullar; här och der ser man fäbodar. Icke
långt ifrån Mo Myskje geck vägen öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
