- Project Runeberg -  Ernst Moritz Arndt's Resa genom Sverige år 1804 / Tredje Delen /
65

(1807-1808) Author: Ernst Moritz Arndt Translator: Jonas Magnus Stiernstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nalkas. Då sväfva molnen om hvarandra i
oändligt många skapnader, då dansa Elfvorna,
då drifva skogs- och sjö-nympherna sina
neckspel, och Strömkarlen i vågens blådjup stämmer
sin harpa. Allt det Mythiska förklaras lätt,
när man sett landet. Och vintren, denna
hos oss så utropade och på ett fruktansvärdt
sätt afmålade vinter — är den väl så
förfärlig? Vi sitte ju äfven hos oss ifrån
November till Februarii rätt sorgsne, i våta moln,
töcknar och dunster, utan att mycket få
fägna oss öfver solen. Snö och frost omväxla
med rägn och töväder, sinnet blifver tungt
och ombytligt som väderleken; vi lefve icke,
vi glädje oss icke, utan förnöte ena dagen
efter den andra trögt och trumpet. De
fleste invånare i Tyskland, England, Holland
och norra delen af Frankrike dela detta
missöde med oss. Jag vill icke försöka att
prisa vintren i Westerbotten och Lappland,
såsom en Svensk för hundrade år sedan gjort,
i en afhandling på ett rätt naïvt sätt.
Natten skulle der blifva mig för lång,
oaktadt dess klara Norrsken och månsken,
hvilka nyssnämnde låftalare ej kunna nog
berömma. Men jag har öfverlefvat en skön frisk
vinter i Sveriges hufvudstad, och ännu är
minnet deraf lifligt i min själ; måtte jag
blott kunna framställa den i en svag bild!
Ack det är så kallt! ropade man åt mig; men
jag svarade: det är icke så kallt, om man
blott öfverallt kan tåla den fria luftens och
himlens herravälde. Sverige har dälder och
berg, nära omkring hufvudstaden ligga äfven
skogar, och således kan aldrig vinden, icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:10:27 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aemsvresa/3/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free