- Project Runeberg -  Ernst Moritz Arndt's Resa genom Sverige år 1804 / Tredje Delen /
115

(1807-1808) Author: Ernst Moritz Arndt Translator: Jonas Magnus Stiernstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Resa ifrån Gefle till Jemtland och derifrån tillbaka

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Betula nana, på Svenska egentligen kallad
Käringris, feck vid vegetationens början en sådan
ställning, att den synes säga: se här är jag.
Längre ned utbreder hon sig dock lik en
törnbuske, med krokiga grenar, och har fem
eller sex fots höjd; men här visar hon blott
de tvänne bladen, som ge tillkänna första
utsprickningen: så mycket fjättrar naturen
hennes kraft att växa. Omsider befann jag
mig äfven på denna spets; men knappt hade
jag hunnit dit, förrän himmelen blef svart,
molnen gingo under mina fötter, derefter
följde en stormvind med åska, samt en
bister köld, och hela Tragedien slutades med
ett slagregn, som alldeles genomblötte mig,
ehuru mycket jag böd till att söka skygd
under en framskjutande klippa. Detta
oväder varade en half timme, sedan började det
klarna, solen sken, en mildare vind flägtade
och snart var himmelen åter förgylld omkring
mig. Hvilken blick öfver det oändliga!
Den vackra Frösön, och alla fjällberg rundt
omkring, ända till Norriges gräns, huru
nära och tydliga lågo de icke framför mig i
aftonsolens glans! Jag stod på en hög
stenstapel, hvilken flera resande för sitt nöje
skull upprest till ett monument ofvanpå
detta stora natur-monument, och der man ser en
mängd namn, inristade i stenar. Nu var jag
lycklig, och njöt en verklig sällhet efter all
möda. Omkring klockan 9 begaf jag mig på
återtåget utföre, hastigare, men också
farligare, öfver kala stenar och slipprig snö. Jag
fann här flera snöripor med deras ungar. De
små hade vid min första åsyn med häftigt
skri straxt försvunnit, men de gamla följde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Feb 12 15:18:24 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aemsvresa/3/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free