- Project Runeberg -  Ernst Moritz Arndt's Resa genom Sverige år 1804 / Tredje Delen /
130

(1807-1808) Author: Ernst Moritz Arndt Translator: Jonas Magnus Stiernstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

passager, som liknade gångstigar, men på
hvilka Jemtländska och Norrska hästarne
trafva likaså raskt och säkert, som mulåsnorna i
Apenninska bergen och Sierra Morena. Wid
ett litet ställe kalladt Ryeberg kommo vi först
in i skogen, och på detta ställe ombyttes några
hästar och gjordes flera ompackningar.
Derifrån hade vi ännu en half mil till Tängsjö;
härifrån gingo hästarne tillbaka, och vi rodde
under sång och munterhet nära en half mil
öfver sjön till Tängböle, en liten snygg by;
några hästar med pålastade saker hade emedlertid
gått en elak och krokig väg till venster
omkring sjön. I Tängböle började man åter
äta och dricka, likasom på alla ställen, dit vi
anlände. Straxt vid vår ankomst dukades bordet,
då Laxöring och Rör, tvänne förträffliga
slag af lax, af hvilka den sednare något
liknar braxen, framsattes genast både kokad och
stekt, att icke omtala skön mjölk, färsk ost,
samt rökt elg- och nöt-kött. Man måste äfven
till värdens heder, visa sig rask att förtära öl
och brännvin. Den dagen tror jag visst, att
jag blott af pligt sväljde mina åtta supar,
hvarefter dock den deraf förorsakade hetta
afkyldes genom påföljande regnskurar. O
Rousseau! här synas den gamla enfalden,
oskulden och manliga styrkan vara ännu mera
hemmastadda, än i Alpernas dälder. Hvilka
beskedliga, okonstlade menniskor! Huru liten
och obetydlig fann jag mig icke, i jämförelse
med dem, jag som kallas en bildad och
upplyst man! De behöfde icke och ville icke
taga emot mina penningar — föraktliga metall,
hvarigenom den rike tror sig kunna göra alla
till sina slafvar! — de ville icke en gång

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:10:27 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aemsvresa/3/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free