- Project Runeberg -  Ernst Moritz Arndt's Resa genom Sverige år 1804 / Tredje Delen /
148

(1807-1808) Author: Ernst Moritz Arndt Translator: Jonas Magnus Stiernstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Resa ifrån Gefle till Jemtland och derifrån tillbaka

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i deras eget språk. Det är ett verkeligt
hväsande och pipande, likasom Homeri
hjeltars och hjeltinnors kraftlösa röster hos de
underjordiska. Halfdruckne söngo äfven
några af dem små visor på deras eget språk
för mig. Det sker med mycket hastiga
afbrott i tonen, och de sluta alltid klagande,
emedan de på ett sorgligt sätt utdraga sista
tonerna.

Natten blef nu mycket skön midt ibland
susande regnskurar. Aldrig har jag sett
snöbergen i afton- och morgonglansen, och med
det meteoriska återskenet af deras hvita
toppar; så magiskt och spöklikt, som nu.
Regnet, min gamle fiende, var mig dock
mycket besvärligt, ehuru alla skattade sig
lyckliga att här hafva kalla dagar. Intet ställe
är nämligen mera beryktadt för sina myggor,
än Handöl. På varma dagar skola dessa
insecter plåga folket på ett odrägligt sätt, och
icke kunna undvikas. Min goda
Comminister åtminstone tycktes icke kunna fägna sig nog
öfver denna väderlek. Dessa förtretliga kräk,
hvilkas bekantskap jag väl förut gjort, men
hvilkas fruktansvärda magt jag först feck
lära känna vid min afresa ifrån Jemtland till
Helsingland, äro nästan osynligt små, och
flyga vid varma aftnar och morgonstunder,
äfven ofta ända till midnatten, i så tjocka
hopar, att luften synes förmörkad af dem.
Nästan vid hvarje andedrag har man mun och
näsa fulla af dem. Icke blott händer och ansigte äro
blottställda för deras raseri, utan alldenstund de
äro så små, tränga de sig under rockärmen och
äfven under skjortan, samt bita armarna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Feb 12 15:18:24 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aemsvresa/3/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free