Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Resa ifrån Gefle till Jemtland och derifrån tillbaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ägaren är misstrogen och girig, så aktar han
sig, äfven ofta på dödssängen, att för söner
eller anhöriga yppa, hvarest penningarne ligga
gömde; ty hvem kan väl öfvertyga en sådan
person, att han måste dö? Ofta blifver det
äfven omöjligt att igenfinna sådana penningar,
då ägaren dör hastigt, eller i en alltför
aflägsen trakt, och då man ej noga vet
förvaringsstället, hvilket oaktadt närmaste beskrifning
ändock icke alltid kan upptäckas. Förledet
år dog här en rik Lapp, om hvilken hvar och
en visste, att han under sin lifstid haft öfver
10,000 Riksdaler i redbart mynt, oberäknadt
vissa summor, dem han utlånat åt Svenskar.
Han fann sin död på en enslig bergsklippa,
och ingen menniska kunde igenfinna hans
skatter.
Lapparne sätta sina kojor heldst på sådana
ställen, der de hafva tillgång på ved, den de
icke kunna umbära i sitt sträfva fädernesland,
der det ofta snögar och stormar sjelfva
midsommarstiden. Om höst och vår måste de ofta
rätt knappt hjelpa sig fram med det bränsle
de kunna få af små björkar, dem de träffa här
och der, och om sommaren hafva de på de
snöbetäckta fjällen ofta blott små buskar och
ris. Det är förut nämndt att de i sina små
kojor icke hafva några stolar eller bänkar,
utan att de heldst sitta på marken. Det ser
besynnerligt ut, då de sitta på vanliga säten,
och de tyckas dervid vara till och med
förlägna; då de äro ibland Svenskar, och måste
sitta ordentligt, blifva de glada då de
understundom kunna få huka sig ned, eller efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
