- Project Runeberg -  Ernst Moritz Arndt's Resa genom Sverige år 1804 / Tredje Delen /
177

(1807-1808) Author: Ernst Moritz Arndt Translator: Jonas Magnus Stiernstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

blifva något spända. I denna ställning röjes
endast någon spänning i deras ansigtsdrag, den
nedre delen af kroppen från höfterna hänger
helt vårdslöst. Men så snart något sätter dem
i rörelse, så börjas tillika en den starkaste
rörelse i anletsdragen som jag någonsin sett, och
hela kroppen deltager lika deruti. Dock ser
man äfven något vildt i spänningen af deras
physiognomier hvilket jag äfven märkt hos en
oräknelig mängd djur, just då de resa sig upp,
och ärna flygande eller gående begifva sig
längre borrt. Denna vildhet och ostadighet i
lynnet kan man i synnerhet väl märka hos
Lapparnes barn, och derföre vände jag
särdeles min uppmärksamhet på dem, då jag befann
mig i Lappska kojorna. Tillika utvisa deras
späda anletsdrag något vanstäldt och
djuraktigt, som sedan hos fullväxta personer på ett
alldeles djuriskt sätt utvecklar sig till illska
och häftiga passioner. Jag har alldrig sett
någon menniska, som i det hela så mycket
närmat sig till en björn, till och med genom
ett brummande språk, som Anders Olsson
under sin träta med Comministern. Men ett
häftigt och vredsamt lynne, eller korrt sagdt,
allt det som uttrycker mod, det må vara på
ett djuriskt eller menskligt sätt, kan dock icke
anses såsom ett hufvuddrag i Lapparnas
caracter. De utgöra, heldst då man ser dem i
gruppe, det största sorgespel i menskligheten,
som jag hittills någonsin sett. En yttre
bildning, som saknar allt anseende, allt uttryck
af kraft och tyckes likasom aftyna, har något
rätt tragiskt, så snart det bär form af
menniska; men då tillika en djup känsla af ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:31:58 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aemsvresa/3/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free